(Eller inte?)
Nu har jag åkt förbi denna byggnad utan att jag varit inne så många gånger att jag bara drogs in i det gamla huset.
Jag, min mamma och två tonårskillar knallade således in.
Vi gick runt där bland alla miljoner gamla glas, tallrikar, möbler, lampskärmar, strykjärn mm. När jag efter en stund vände mig om i rummet och såg mina stora söner kunde jag inte låta bli att småle en smula.
När killarna var ungefär en meter kortare än vad de är idag hände det också att vi gick i affärer. Ibland fick de gå själva och ibland satt de i vagnen.
När de hade förtroendet att få gå själva sa jag alltid till dem "händerna på ryggen. Det här är en händerna-på-ryggen-affär".
Sedan dess har det liksom suttit i.
Även till dags datum. Märkte jag idag.
Om ni undrar var Narnia skåpet tog vägen så vet vi det.
Vad vore ett sommarlov utan en liten loppis?
Till kvällen smög sig solen försiktigt fram mellan molnen. Inte så värst snabbt och inte så värst länge.
Men den visade sig.
Den kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar