Pinsam

Ikväll hade vi med oss en kompis till 14-åringen i bilen på väg till träningen.

Vi hämtade upp honom hemma i Tabasalo, typ 7 minuters bilväg härifrån.

Sedan hade vi en resa framför oss på ca 35 minuter. Under dessa 35 minuter kan det lätt uppstå en tystnad. Som i vissa fall kan uppfattas lite jobbig kanske.

Men inte om man börjar att prata, tänkte jag.
Hur svårt kan det vara?

Så nu har jag alltså suttit och kallpratat lite småcoolt med två tonåringar. I bilen. Där absolut ingen kan smita iväg.
På engelska. Inte en situation jag är särskilt belväm i. Med en kille vars mamma visst pratar sju olika språk. Bara en sån sak.

Den balansgången är skapligt svår att hitta, kan jag meddela.
Pinsam tystnad eller pinsam mamma.

Men nu är jag hemma på trygg mark igen.


Uppdatering: sonen kom just hem från träningen. Den andra killens mamma körde hem dem.
Hon hade pratat lika mycket som jag. Om inte lite mer!
Haha! Så roligt och så bra.