Estniska sjukvården

Under två veckors tid har vi haft den äran att ha haft med den estniska sjukvården att göra.
Om ni förstår mig rätt så har det så klart inte varit den äran att vi var tvungna att uppsöka sjukvård.
Men det jag vill framhålla är sättet sjukvården har bemött oss, utlänningar, på.

Det började för knappa två veckor sedan när killarna skulle genomföra sina läkarundersökningar för deras nya fotbollsklubbs räkning.
En undersökning som vi från början tog med en klackspark, men som senare visade att en av killarna behövde vidare check.

Läkaren pratade om sonens hjärta. Chock!
Vaddå hjärta??

Hon förklarade på sin knaggliga engelska så gott hon kunde att det rörde sig om Rythm disorder. Det betydde att hon som läkare ville att sonen skulle kollas ytterligare. Två till undersökningar ville hon att han skulle genomföra.
I detta landet är det vi som föräldrar som måste ringa och fixa dessa tider. Det görs inte via nåt system på datorn och att man som patient måste vänta hemma på att bli erbjuden en tid.

Utan här var det bara för mamman att knalla till receptionen på samma ställe där vi var för att boka tid för ultraljud på sonens hjärta.
Fick tid redan efter några dagar! Snabba ryck.

Samma dag ringde maken det nummer vi hade fått för den andra extra undersökningen som skulle utföras. Ett EKG i 24 timmar. Då skulle vi till Diagnostika Keskus, kardiologen helt enkelt.

Fick tid dagen efter ultraljudet.

Ultraljudet gick som en dans. Ett starkt, bra hjärta bultade innanför sonens bröstkorg. Lättnad!
Inför denna undersökning hade jag ringt till vår kontaktperson på makens arbete, och frågat om hon ville följa med som tolk.
Det ville hon! Vilken pärla!

Nu var allt ok med hjärtat och jag behövde bara kontrollfråga henne några gånger. Men om det hade visat sig att det hade varit något allvarligt, då hade det varit otroligt skönt att ha henne vid min sida.

Morgonen efter var det dags för att sätta på sju elektroder på hans överkropp kopplade till en monitor som skulle hänga som en väska över axeln.
Så skulle han nu tillbringa det närmsta dygnet.
Han var fantastiskt duktig.

Efter 24 timmar tillbaka till samma ställe och ta bort alltihopa.
Sköterskan gav oss the quick answer att allt såg bra ut.

Nu skulle vi med detta svar åka till det ställe som allt började från, alltså där den första undersökningen gjordes, där läkaren skulle ge oss en conclousion.
Där fick vi tid dagen efter, alltså igår klockan 16.00.

Alla som vi har träffat och mött under denna resa har varit enormt tillmötesgående och otroligt hjälpsamma! Trots att vi "bara" är utlänningar har de varit rädda om sonen och behandlat oss väldigt väl.
Allt har gått fort och de har hjälpt oss fantastiskt bra.

Lite krångligt och bökigt dock med alla papper som vi som föräldrar måste ansvara för
att det ska komma till rätt plats och till rätt läkare.
Ingenting sköts via post eller mail.

Så på måndag ska jag först till kardiologen för att hämta det officiella svaret på EKG:n för att åka med det till läkare nummer ett. Där ska hon ta en kopia på det så hon har det i hans journal och vi får ta med oss originalet hem.

Vi är ytterst tacksamma för all snabb hjälp och mottagande trots en smula omständigt arbete.

Som sonen sa själv med alla elektroder påsatta och det var dags att gå och lägga sig i onsdagskväll:

-"Jag känner att jag är frisk mamma, men nu är jag iallafall en erfarenhet rikare."

Och det kan man ju säga att även mamman här hemma har skaffat sig. Ytterligare en erfarenhet.

Älskar honom så mycket!