Tipp, tapp.
Tippetippe tipp tapp.
Tipp, tipp, tapp.
Julkänslan börjar komma lite smygande. På tå kommer den smygande, för jag märker den knappt. Eller så är det skuggan av den som känns.
Men skuggan kan det ju knappast vara eftersom den inte ens har varit här.
Vad jag vet iallafall.
Men med mycket vilja och egen fantasi så har den kommit ända till Tallinn.
I fönstret lyser det lite rött och lite ljus.
På golvet har jag ställt en liten skål och fyllt med lite juliga attiraljer. Och hoppsansa, så kändes det lite fint direkt.
-"Oj, så fint", sa maken med blicken på innebandyfinalen.
Och banne mig ingen jul utan klappar så klart!
De allra första klapparna är nu inslagna och väntar på att tomten ska lämna dem till sina rätta ägare vad det lider.
Julmusten är saknad!
Otroligt vad en dryck kan förknippas med en känsla så väldigt.
Tredje advent börjar lida mot sitt slut.
Fjärde advents morgon vaknar vi hemma hos barnens mormor.
Längtar!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera