Bytte fotbollsplaner mot Operahuset för en stund

En förmiddag på Operan i Tallinn.
Inbjuden av Österrikiska Ambassaden.

En glimt av Klimt, kan man säga.

Min spouse för förmiddagen blev Charlotte. Eller om jag var hennes, vet inte så noga. Jag hämtade upp henne vid halv elva och vi åkte in mot stan och Operahuset. ( MIn spouse jag har hemma var ju tvungen att köra våra söner till sina träningar! )

Mycket folk. Och så vi. Hängde in våra jackor i den bemannade garderoben och insåg att damerna hade vackra inneskor med sig. Inte vi. JAg hade mina kängor.

Några trappor upp låg det Blå rúmmet som vi skulle besöka.
Uppklädda damer, herrar i kostym och slips stod där inne i salen och kollade in Gustav Klimts verk som hängde på väggarna.

Efter en stund fick vi sätta oss ner och Ambassadören, Renate, tog plats vid mikrofonen. Hon hälsade oss alla välkomna och presenterade således en sångerska och en välkänd pianist. Fem sånger fick vi höra och pianisten hade full koll på alla notpapper som skulle fram.
Jag satt där allra närmast flygeln och hann tänka:
"Tänk om han skulle ta fram fel papper!!!"

Sångerskan behövde inte någon mikrofon, kan man säga.

När sopranen hade sjungit klart fick vi tillåtelse att kika lite på snittarna och drickan på borden.
Snittar i alla möjliga varianter och smaker och både vitt och rött vin att dricka om man ville.
Jag tog gurkvatten.

Vi hälsade på några människor vi kände, och även andra människor som jag inte kände, och sen var det dags att ta Lilla Vit hem igen. MIn engelska, btw, har iallfall förbättrats, tänkte jag när jag stod där och pratade lite granna. Nu vågade jag!

Det här var en helt ny upplevelse för mig.
Och jag känner att jag gillade det. Kultur i form av konst, lite opera och snittar är något som jag skulle kunna testa fler gånger. Jag är van vid annan sorts kultur. Typ, fotboll, vilket är mitt liv i vanliga fall.

MIn okunskap kring detta område är något jag faktiskt känner mig lite generad över.