torsdag 26 januari 2012

Tre killar och så jag

Jag har tre killar i min familj.
En stor, en mellan och en lite mindre.
Alla dessa tre brinner för fotboll. I alla former.
Att titta på i verkligheten, att titta på på TV, att spela, att läsa om, allt. De andas, äter, drömmer fotboll.

Den stora är en inbiten AIK-are. Kan man ju undra en del över när han är från Linköping. Men så är fallet.
Sedan sönerna var små har de alltid fått en liten svartgul sak i julklapp eller i födelsedagspresent av sin pappa.
Iår hände det nåt. Ingen AIK-sak.

För killarna har hittat egna lag att heja på. De har klippt navelsträngen en smula, om man säger så.



Båda söner hejar sen en tid tillbaka på lag från Manchester. En på United och en på City. Vi har alltså ett rum som är rött/svart och ett rum som är ljusblått.
Att heja på olika lag fast som är från samma stad är inte så smidigt. Inte för någon i familjen faktiskt. Och det kan ju oxå undra över, varför de valde dessa lag?

Alla mina killar har en fantastik förmåga att argumentera för sin sak. De har ordförråd och de har talets gåva alla tre.
Jag väljer mina krig, kan jag meddela.


I vårat hem diskuteras det ofta fotboll.
Vilka spelare som slår bäst passningar, vilka som gör snyggast mål, vem som hoppar högst vid nickdueller, vem som är snabbast. Om nån spelare får för sig att byta klubb är jag den första som får reda på det. Till min stora glädje.
Och att Manchester City har köpt spelare dyrt gillar ju inte Manchester United fan. Och så tvärtom, såklart.
Alltid finns nåt att diskuteras.

I morse fick mamman nog!
Ett enkelt, litet fint samtal på vägen till skolan, som vi alltid har, blev plötsligt en allvarlig diskussion, När detta ämne berörs hettar det gärna till lite extra liksom. Om vilket lag som är bäst eller om vilke´n tränare som är bäst. Mig frågar de om vem som är snyggast. Just nu tycker jag nog Micah Rihards i City.

Jag bad dem att dämpa tonen en aning, och jag bad dem prata om nåt annat. Inget hände.
Jag förbjöd dem helt enkelt att säga nåt om varandras lag.
Inget hände.

Till slut:
"-Den som säger ett enda ord till om fotboll eller Manchester släpper jag av NU. Och den får gå till skloan härifrån!!

Hot.
Gammal, väl beprövad metod. Som funkar om man gör slag i sitt hot. Annars rent löjligt.

I bilen blev det iallafall knäpptyst!

2 kommentarer:

  1. skönt att veta att alla har en gräns!;-)
    Jessica

    SvaraRadera
  2. Japp - nånstans finns en gräns för alla som tur är. Synd att det ska behöva gå till hot bara. :9

    SvaraRadera