Vilddjur bakifrån

Jag har kört en del svängar fram och tillbaka med söner i bilen och alla deras träningar.
Jag gör det med glädje för att jag vet att fotbollen betyder så mycket för dem. Och det gör att det har blivit en hel del mil ute på vägarna.


Av alla dessa mil har jag lärt mig att bakom ratten är det djungelns lag som gäller.
Om jag anser att nån tex tar för lång tid på sig i en korsning kan jag med lätthet bara gasa på och köra om den på insidan. I flygande fläng. I korsningen. Eller.....jag gör ju inte det så klart. Jag är ju den som har blivit omkörd.
Eller om nån anser att jag tar för lång tid på mig att åka in i en rondell kan ett vilddjur komma bakifrån och bara swicsha förbi på insidan.

Hela situationen i trafiken är galet stressigt. Esterna ligger så onödigt nära hela tiden och det värsta av allt är att jag blir likadan. Ja, inte att jag kör om på insidan i en korsning , men ändå.

Ikväll på vägen till grabbens träning hade nåt hänt med järnvägsbommarna. Ljuset lyste illrött men bommarna var uppe. Vilket gjorde att bilförarna började köra mot rött. Sakta men säkert struntade vi att det faktiskt lös rött.
Dessutom är just denna övergång som vi korsar varje gång till träning, uppe på en liten höjning där sikten är sjukt dålig.

Men jag gjorde som alla andra och hittade det lilla dragläget och smög sakta framåt - väl uppe högst uppe - tittade åt båda hållen - och så snabbt ner med gasfoten och så var vi över. Jag vill ju inte vara den som alla tutar på och skakar huvudet åt.

Dessutom måste man hålla koll för strax nedanför går det spårvagnar. Samtidigt. Och de har företräde.

Efter denna våghalsiga sträcka är det dags att svänga vänster för att komma ner till A'le Coq Arena.
Och för att kunna göra det måste jag hålla så långt till höger som möjligt i den korsningen. För på vänster sida parkerar de som bor i hyreshuset som ligger just där. Och de bilarna som egentligen skulle ha stannat för att de har hinder på sin sida bara kör på.

Och där kommer det bilar då från alla håll och kanter och alla har lika bråttom fram. Alltså kör vi som kommer från korsningen upp på trottoar och gräsmatta. Utan pardon. Jag med har lärt mig detta konststycke.

Bilden är tagen på vägen tillbaka från träningen där man tydligt kan se att vi var uppe på gräsmattan och rotade på vägen dit.

Just där blir jag lite kluven!
Riktigt nöjd över att ha en liten smidig bil för att komma fram där det är j-vligt trångt, men samtidigt är jag livrädd för att fastna ute i terrängen där en hög bil med fyrhjulsdrift liksom mer kommer till sin rätt.
Om man säger så.

Och detta är alltå en av infarterna till Estlands nationalarena.
Logistiken inför Estlands hemmamatcher känns sådär.