måndag 23 januari 2012

Om en flygplats

Att vistas på en flygplats är faktiskt ganska faschinerande.
Ska kanske tillägga att jag har avlagt ett antal visiter på just Tallinns flygplats under ett par månaders tid. Idag senast när jag vinkade adjö till fina svärmor och svärfar.

Så mycket folk i rörelse.
Så mycket känslor som känns i hela hallen.

Människor som ska iväg. KAnske för första gången i ett plan. Deras lätt fövirrade uttryck i ansikte och rädsla i kroppssåråket. Stressen vid säkerhetskontrollen, packa upp handbagaget, gör om gör rätt. Paniken när det piper när de går igenom portalen.
Förväntan, oro, glädje, och så lite sorg blandas ihop och blir till en enorm känsloplats.

Familjer med uppspelta barn, föräldrar som stressar och skäller på sina barn.
Pass ska vara i ordning, bordingcard ska fram, ungar måste kissa.

Andra mer resvana som vet precis vart dom ska och åt vilket håll säkerhetskontrollen finns. Med trygghet i blicken och handbagaget rätt packat och med vetskap om att just de inte blir stoppade i kontrollen. Deras suckar när andra före inte kan för´bereda sig i tid, inte vet "reglerna".

Männsikor som har skjutsat och lämnat av och som står och väntar tils sista sekunden innan de resande försvinner in runt hörnet efter säkerhetskontrollen.
Översvällande känslor, kramar, tårar, " ha det bra tills vi ses igen " uttryck i ansiktet.

Folk som står
och väntar vid ankommande. Antingen på anhöriga eller på sina vänner.
Blickar på klockan, "kommer de inte snart".
Blommor och blader i sina händer.
Förväntan blandas med oro, glädje och kärlek, allt på en och samma gång.

Människor som kommer in genom de självöppnande dörrarna med ögon som spananr efter just deras person som väntar. Med "att vara väntad på" blicken och känsla i kroppen. Glädjen som sprids när väntande blickar möter de ankommande. Lycka och kramar.
De som inte har nån som väntar utan ska hitta en taxi eller shuttle till stan.

En flygplats innhåller så mycket. Av allt.
En enda stor källa av känslor. Mycket av allt och hela platsen sjuder som en stor kokande gryta.


Faschinerande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar