Jag - en potensiell tjuv?

Min handväska gick sönder fredagen den 16 december.
Och varför jag kommer ihåg det så himla exakt beror på att vi
höll till på färjan över till Sverige.

Ända sen dess har jag gått och burit min väska som en liten säck.
Utan ett okey handtag. Har varit och kollat in lite olika varianter på väskor. Finns ju en uppsjö med sorter. I olika prisklasser såklart.

När jag var på stan för två veckor sedan hittade jag en som faktiskt passade mig. Men ändå kände jag mig tvungen att liksom tänka på saken.

Hur länge då???

Idag fick jag reda på att den affären som jag hittade väskan i även finns ute hos oss i Rocca.
Jag tog ett beslut.

Åkte dit och hängde på låset kl 10.00.
Hittade till affären och knallade in.
Helt ensam, förutom den lilla späda säljerskan som oxå fanns i affären.

Efter en liten stunds letande hittade jag samma väska.
Tog upp den. KOllade på den. Öppnade alla fack jag kunde hitta.
Klämde, kände.

Till slut hängde jag upp den lite käckt på axeln. Såg att säljerskan tittade åt mitt håll.
Jag tänkte att jag måste nog gå runt lite med den på axeln för att liksom känna hur den hänger.
Så jag började traska runt där i affären.
Utan att märka det själv hade jag närmat mig utgången.
Plötsligt.
Under en bråkdel av en sekund fick jag en sådan enorm lust att bara ta väskan och springa ut genom entren.
Jag såg mig själv springa med väskan över axeln, säcken i ett hårt greppp i handen, bort över korridoren med alla affärer. Vakten skulle komma bakom med en jäkla fart men jag skulle hinna till bilen och dra iväg. Allt detta under en bråkdel av en tanke.

Som typ en tvångstanke, jag måste bara testa!! Vad skulle hända?

Som när ena sonen var spädbarn och låg i liggvagnen och jag var i Täby Centrum och hälsade på. Stod överst på en rulltrappa och bara fick en sån lust att släppa taget om vagnen. Och jag såg framför mig hur vagnen skulle studsa upp och ner där på trappstegen med bebis och allt. Vad skulle hända?

Tur att man har en inbyggd spärr nånstans i ryggmärgen som säger åt en när det är det dags att sluta.

Jag köpte iallafall väskan!