Är för tillfället utan telefon. En eftermiddag.
Otroligt obehaglig känsla. Plötsligt så liten i världen.
Men....
Det är ju ingenting vid en jämförelse med vad esterna fick utstå för inte längre än 20 år sedan.
När ryssanrna hade sitt järngrepp om Estland fick invånarna inte fira något med religös anda. Så fyllde man år där kring jul och firade sin födelsedag så var man livrädd för att grannen såg det och angav dem åt ryssarna. Om man blev angiven så var det bara att skyfflas in i en godsvagn raka vägen till Sibirien.
För att sedan aldrig mera kunna återvända.
Man åt endast potatis. Det var det som fanns i butiken att tillgå.
En tjej i 40-års åldern sa så här:
"-Ge mig en säck potatis och jag kan göra miljoners olika rätter på bara potatis." Där satt jag och var nöjd med min kunskap om klyftpotatis och kokt potatis.
Det svenskarna har gått igenom på ca 60 år, det försöker Estland göra på 20 år.
Så att vara utan telfeon ett par timmar kanske bara är nyttigt. Egentligen.
Eller inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar