Många av dem vi har träffat, eller faktiskt nästan alla, har bott utomlands länge och många gånger. I olika länder.
Jag märker att de är otroligt världsvana, vet vad som gäller fast de kanske är lika nya som vi i just Tallinn.
De pratar fantastisk engelska. De är störtcoola vad gäller det mesta.
Tex har idag stora sonen spelat bowling med fyra nya kompisar.
En av dem har en norsk pappa, australiensisk mamma. En har en pappa från Pakistan, en mamma från Ryssland och har bott i Dubai i flera år.
En har en engelsk pappa, en österrikisk mamma och har bott lite överallt.
Bland annat.
Lilla sonen har just nu en kompis hemma som är född i Danmark, bott i Tyskland och nu i Tallinn. De har för övrigt flyttat hit på riktigt.
Så är det med de flesta. De har så många rundor i ryggsäcken att jag verkligen känner mig som en newcomer. På alla områden.
Jag fattar ju att även dessa världsvana människor har varit en newcomer.
Nån gång.
Nånstans.
Ändå kommer en känsla av ensamhet över mig.
Hur gör man?
Kan tänka mig din situation. Lite obehaglig.
SvaraRaderaEn gång när jag bad om liknande råd, fick jag ett förslag. Räta på ryggen, gå fort och se glad ut.
Värt att prova.
Ma
Tar den direkt, Ma!
SvaraRaderaMan känner sig ju inte bekväm när allt är okänd o nytt, då kommer ensamhets-känslan, i alla fall för mig.
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar!
Skönt att grabbarna börjar finna sig till rätta!
Hade bäst!
Kram Loisan