Ändå rätt pigga grabbar.
Av frissen att döma så har den här snubben sovit lika gott på flyget som jag gjorde.
Väl på Frankfurt flygplats så hade vi ca 5 timmar att slå ihjäl medan vi väntade på nästa flight mot Orlando. Vi checkade in på VIP-loungen och dagen var räddad. Klockan var nio och vi hade redan varit uppe i sju timmar.
Här fanns allt vi brhövde för att klara dessa timmar. Lugnt, skönt, wifi, mat i mängder, fika. Vad vi än önskade.
Klockan blev 12.30 tysk tid och det var dags att börja vandra mot gaten för boarding.
PÅ nästa flight satt vi riktigt behagligt i ca tio timmar. Vi sov lite omvrtannat och åt lite därimellan.
När klockan var 19.00 amerikansk tid satte vi fötterna på Floridas mark. Efter den rigorösa säkerhetskontrollen, där Calle fick höra av vakten att han pratade perfekt engelska, innan väskupphämtningen hittade vi till Hertz och ställde oss i ytterligare en kö.
PÅ med GPS:en och vi anlände hotellet för en sk kraschlandning klockan 21.30, lokal tid.
Då hade vi varit vakna ett dygn och ändå hade vi liksom ännu inte passerat lördagen den 20 april.
Heeelt otroligt konstigt att få uppleva samma dag två gånger.
Vi vaknade upp dagen efter med känslan av att inte riktigt veta vilken dag vi egentligen vaknade upp till, kan man säga.
Mot Miami.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar