Vi som är föräldrar just nu, som har barn i 10-15 årsåldern är den första generationen föräldrar som ska handskas med barn och ungdomar som alltid är uppkopplade. Överallt.
Vi ska lära oss att lära våra barn hur det går till ute på nätet. Vi som fick lära oss datakunskap på högstadiet en lektion i veckan som hette ABC, vi ska alltså lära våra barn om vad som är ok att göra på nätet. Vad som inte är ok på nätet. Att man inte kan lita på att alla människor är ärliga på chattforum och onlinespel om sina identiteter osv.
Att man inte får skriva vilka kommentarer som helst. Att allt som läggs ut på nätet kommer för alltid att vara där ute. Vi ska lära våra barn att handskas med att de själva riskerar att få läsa kommentarer på sina egna inlägg som kanske inte i alla fall är så himla hyggliga.
Helt enkelt måste vi som vuxna människor vägleda våra barn i detta. Vi kan inte släppa dem helt fria och ge dom fria tyglar och kunna bete sig hur som helst.
Därför är det bra att vuxna finns där barnen finns. När jag var liten nattvandrade föräldrarna för att finnas där ungdomarna fanns. Nu måste vi som föräldrar tänka på annat sätt. Finnas på andra platser än "nere vid grillen". Föräldraransvaret kommer alltid att finnas, fast på olika sätt.
De barn som växer upp nu är den första generationen barn som har föräldrar som ständigt är uppkopplade. Som alltid har sin smartphone till hands. Enligt statistiken kollar vi våra telefoner var 6:e minut. Hur reagerar barnen på det? Hur kommer det att bli?
Ett känt talesätt är ju att barnen inte gör som vi säger, utan de gör som vi gör.
Att sätta timer på barnens tid framför olika skärmar kanske inte bara ska gälla barnen. Det kanske ska gälla även oss föräldrar? Eller är förändringens tid här för att stanna? Vem säger att det är rätt eller fel?
Hur tänker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar