Skrattade högt

Idag har jag varit hos frisören. Mina silverstrån hade blivit alldeles för många och alldeles för synliga.  Det var verkligen hög tid att göra nåt åt det. Sagt och gjort. Jag bokade tid hos min favvofrisör Martin.
Han är så försiktig. Han är så öm. Han älskar att kamma och borsta. Och jag bara älskar att han älskar att kamma och borsta.

Det bästa med att gå till frisören här i Tallinn är att man kan ta med en egen bok. Som man kan sitta och läsa utan att behöva känna sig fullständigt osocial eller otrevlig. För vi kan inte prata med varandra iallafall. 

Eller så kan man göra som jag gjorde idag.

Jag satt i stolen och lyssnade på Alex & Sigges Podcast i mina hörlurar. Asså, har ni lyssnat på dem nångång? Ett samtal mellan två killar i sina bästa åldrar. Som pratar om allt här i livet. Både djupt och roligt.

Plötsligt hörde jag hur jag skrattade högt där i stolen. Med lurarna i öronen hörde jag mig själv skratta och såg plötsligt i spegeln hur scenen såg ut. Martin hade stannat mitt i en rörelse och stod och tittade på mig med stora ögon. Han log med hela ansiktet och undrade nog vad jag höll på med. Jag tittade tillbaka på honom och skrattade igen. 

Man är ju aldrig så osnygg som när man sitter i en frisörstol med det strålkastarljuset kastat rakt i ansiktet.  Och så ett varggrin på det samtidigt. Och ett läte som kom från ingenstans. Vilken syn.

Martin fortsatte med det som jag betalade honom för att göra med ett leende på läpparna. När foliet var på plats satte han värme-tjosan på huvudet och lämnade mig till mitt skratt i all min ensamhet.

Tiden gick fort och rätt som det var så pep maskinen att det var dags för att tvätta bort allt kladd som han tidigare hade placerat på mitt  huvud.  Martin kom tillbaka och det var tid att byta stol för att lägga huvudet i handfatet och bli masserad i hårbotten.

Åh herregud, så jäkla skönt det är.