Grade 6 hade idag avslutning på sitt "Nationalsång"-tema i ämnet musik.
Sonen har forskat kring Sveriges nationalsång tillsammans med en klasskompis. Som oxå är svensk givetvis. Så här första gången var det nog ganska skönt att sin polare att kunna luta sig emot.
Som avslutning på hela detta tema så bjöds vi föräldrar in på en presentation.
Herregud, vilka barn!
Så modiga, så tuffa, så duktiga!
En efter en gick de upp till tavlan och började presentera sitt eget lands nationalsång.
(Tavlan användes inte som den gjorde när jag gick i skolan. Idag användes den mer till att visa sin power-point presentation på.)
Så mäktig föreställning!
Vi har hört Japans nationalsång sjungas och spelas på fiol.
Vi har hört USAs nationalsång på piano.
Vi har hört Estlands historik kring deras nationalsång.
Även Englands nationalsång ekade bland väggarna.
Och först av alla var sonen och kompisen med sin visning. Sonen spelade på xylofon och kompisen efteråt på piano. Men de sjöng tillsammans.
Jag satt ta mig tusan med knotter på armarna hela timmen.
En känsla av stolthet inför varje individs land.
11-12 åringar stod där för sitt eget land, men liksom ändå tillsammmans!
Faktiskt enormt mäktigt!
Så underbart detta låter. Hade verkligen velat vara med där för att höra och lyssna på alla. Jag får knottror här hemma på kontoret när jag läser om detta. Hälsa Calle och krama om honom från farmor
SvaraRaderaTvå ord räcker: Engagemang och gemenskap
SvaraRaderaSom skulle behövas mycket mer av
/Floda hälsar
Jag förstår om du fick knotter på armarna. Vad duktiga 11-åriga killar kan vara!
SvaraRadera