Hur svårt kan det vara?

Idag efter skolan hade vi bråttom till lillsonens fotbollsmatch.
jag plockade upp killarna 14.45 och 15.15 hade de samling nånstans i ett område som heter typ "Lasnamae".

Maken visade på kartan var jag skulle. Jag fick adressen och tyckte att det såg skitbra ut på kartan.
-"Ska du inte ha GPS:en?, frågade maken.
-"Nej, följ Petter Burry Tee och sen vänster, och sen höger. Klart som korvspad, " sa jag.

PÅ vår välgörenhetslunch idag satt en av kvinnorna och berättade helt apropå att när ryssarna byggde sina hus för länge sedan så numrerade de husen i den ordningen de byggdes. Alltså inte i ordning hur de låg efter gatan.
Då började jag fatta misstankar om att nummer 45, som jag skulle till, inte var lika lätt att hitta till som jag trodde.

På skolan träffade jag en pappa som har sitt arbtete i de krokarna dit jag skulle och han sa att han inte hade en aning om var denna idrottsarena fanns. Den hade han aldrig hört talas om.
Då började jag känna mig ganska sådär "vad gör jag om jag inte hittar"-orolig.

Men vad fan, hur svårt kan det vara??
Tog ungarna i bilen och drog iväg.
Killen som skulle spela var skapligt stressad och började byta om i bilen till matchkläder.

Jag svängde vänster sen höger och ssen fick jag stanna på Statoil och fråga vart jag skulle.

Efter det var det raka vägen!
Klart som korvspad!

Hur lätt som helst!