Och så var det det här med språket.

Idag tänkte jag bjussa familjen på färsk lax.
Med massor av grädde och purjolök och stenbitsrom liksom över alltihopa.
Och sen rakt in i ugnen i ca 20 minuter.
Så otroligt gott!

Så iväg till Rimi för handling.
Ner mot färskfisk disken och tog en nummerlapp vid lådan där det stod "Kala, kana", vilket betyder kyckling, fisk. Eller tvärtom.

En äldre expedit tryckte fram mitt nummer bakom sin disk. Jag gissade att hon undrade vad hon kunde hjälpa mig med. Förstod inte riktigt eftersom hon pratade på estninska.
Jag svarade henne på engelska och genom att peka med mina egna händer visade henne att det var laxfilen jag ville ha.
Fast hon hörde att jag inte pratade hennes språk så fortsatte hon på estniska. Och som hon babblade. Och pratade.
Medan hon tog upp laxen i sin högra hand som var beklädd med plasthandske, försökte jag på min engelska fråga om hon kunde hjälpa mig med en sak. Hon babblade på och jag försökte än en gång få henne uppmärksam på att jag ville ha hjälp med att få bort skinnet på undersidan av fisken.

Då skakade hon bara på huvudet och gick iväg pratandes.
Jag förstod nånstans att hon skulle hämta en kollega som kanske kunde förstå mig. Kön bakom blev  bara längre och längre. Samt att den kollegan hon hämtade stod med en annan kund borta vid kycklingen.
Men hon lämnade sin kund och kom till min undsättning och sa att hon minsann kunde prata
"small english" och visade med sina pekfingrar hur lite engelska hon kunde.

Jag förklarade igen mitt ärende och bad om hjälp med skinnet. Att det kunde vara så svårt att fatta. Och hon tänkte garanterat exakt likadant, att jag inte fattade! Hur svårt kan det liksom vara?
Då började hon iallafall förklara för mig och visade på de hela laxarna bredvid fileerna att den jag ville ha redan var fileead.
Och jag fortsatte fast med andra ord att förklara och nu började jag  visa på själva fisken att jag ville bara bli av med skinnet. Den stackars firren hoppade där  mellan hennes händer och ibland gled den rakt ner till sina kompisar på isen i disken. Hon plockade upp den igen och under hela den här tiden stod den första expediten bredvid och pratade estninska.
Till slut måste personal  nummer två ha förstått mig och tog upp en ny file', för den första fisken hade väl fått nog med stryk, gav den till perosnal nummer ett som gick in bakom dörren med den nya fisken. Ut kom hon med en lax utan skinn och frågade om jag ville ha med mig skinnet hem eller om hon kunde slänga det.

Jag pekade på tunnan.

Hon vägde laxen på vågen framför mig. Och hon fortsatte att prata på estniska. Och jag på engelska. Herregud liksom!
Jag tog upp två av personalen under ca 20 minuter. Ingen bakom suckade eller bad om fler personal. Damerna ville verkligen hjälpa mig och hade ett leende på sina läppar under hela tiden.

Av allt som händer i livet är jag av den tron att man ska lära sig nåt. Man måste själv klura ut vad just jag behöver lära mig.
Jag tror att allt som sker, sker av en anledning.

Av detta har jag lärt mig att jag inte kan ha bråttom. Allt får ta den tid det tar.