lördag 18 augusti 2012

Äntligen var det vindstilla

"En fotbollsschaufför, en fotbollsschaufför, det är en mamma med glatt humör!"

Matchdag för storebror.
Medtaget kaffe, sol och bra fotboll.
Det satt en liten kille på läktaren som visst hade följt med sin pappa på jobbet. Pappan dömde matchen och sonen hade med sig dricka, lekpåsen samt matsäck och spel på mobilen .



Herregud så söt han var. Han satt där i 90 minuter. Med en paus när han följde med pappan mellan första och andra halvlek in i omklädningsrummet. Och då tänkte jag när jag satt där, att vad han får höra från publiken på läktaren vad de tycker om hans pappas domslut. Jag förstod ju inte vad de sa, men jag fattade ju så mycket att folk hade åsikter om en del domslut. Precis som på alla matcher.


Vad rör sig i en sons huvud då?



Nu under kvällen drog vi vår kosa österut. Vi hade blivit tipsade om en restaurang ca 45 minuters bilväg utanför Tallinn. Bordet var bokat till 18.00 och vi var där prick 18.00. Tänk er skog, skog och åter skog. Väg som blir mindre och smalare ju längre in i skogen du åker. Och så plötsligt är du framme.

Ett otroligt mysigt ställe mitt i absolut ingenting. Restaurangen låg verkligen precis vid havet. Så nära att vi nästan kunde se från bordet hur fiskarna jagade varandra i havet.

Det var tur att vi hade bokat innan för det var smockfullt med folk.
Hade denna restaurang legat med samma läge nånstans i Sverige, tänkte vi,  hade nog båtparken vid bryggan sett en aning annorlunda ut än vad den nu gjorde. Här låg nog endast två-tre stycken stora båtar och guppade samt några mindre. Ingen Smögen båt-parkeringskänsla kan man säga.


Vi satt ute på verandan i solgasset och njöt.






The sky is the limit!





Blå himmel, blå stjärna samt en blå bokhållare. Som förövrigt är en otroligt praktisk måste-ha sak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar