Idag har jag varit på "International Womens Club of Tallinn"'s första lunchinbjuding efter sommaren.
Och vilken skillnad jag märkte på mig själv mot från förra årets lunch vid samma tid.
Då satt jag så nära Nina jag bara kunde. Med helt okända andra kvinnor runt omkring. Jag sa inte ett pip under hela lunchen. Vågade inte säga nåt och knappt vågade jag svara på frågor som ställdes till mig.
Idag satte jag mig utan kända förkläden. En tyska mittemot, en österrikiska snett över, en estniska till vänster och en grekiska till höger. Vi var säkert ca 40 kvinnor från olika länder fördelade på tre långbord.
En fördrink i handen när vi kom och sen hade jag beställt en Spring Chicken.
Lunchen framskred och som jag pratade! Det var så roligt. Så himla roligt faktiskt.
Jag vågade. Jag kunde.
Svarade på frågor. Ställde själv egna frågor. Förde ett samtal.
Skämtade. Skrattade.
En helt annan Utvandrarmorsa helt enkelt!
Jag kommer ihåg första gången min irländska svägerska var på besök. Jag sa inget o försökte förtvivlat fundera ut rätt grammatiska formuleringar, gick inget bra. Efter ett veckobesök i Dublin gick allt mycket lättare o nu tycker jag det är rätt ok att prata engelska med okända.....
SvaraRaderaHärligt Annika!!
SvaraRadera