Att vara sin egen.
Att få säga och tycka vad man vill.
Borde vara alla människors rätt. År 2012 är det inte så. Alls.
För Estland blev det verklighet den 20 augusti 1991.
Idag firar de alltså 21 år i frihet. Som ett eget land. Som fria människor. Men det har varit en tuff tid.
När landet förklarades fritt var genomsnittslönen för en est 200 Euro/månaden. Nu är det mellan 600-800 Euro/månaden.
Men även om det är 21 år sedan landet blev fritt så känner inte alla invånare sig helt fria.
Man brukar tala om att det tar tre generatinoer innan befolkningen känner så.
Och det stämmer nog.
Pratar jag med en kvinna från Estland som är i min egen ålder, typ 40, så har hon levt halva sitt liv med ett ryskt styre. Hon vet hur det var och hon vet hur det är.
Hon säger att "förr i tiden fanns inget på hyllorna att handla, bara potatis. Nu finns det massor av butiker och saker på hyllorna, men inga pengar att handla för."
Hennes föräldrar har levt nästan hela sitt liv med att inte få tänka eller tycka själva. Att bara bli tilldelad en lägenhet och där ska du bo.
Däremot är hennes barn födda i ett fritt land. De växer upp i ett land där det är ok att tycka vad man vill.
Dä'r det är ok att ifrågasätta saker och ting.
Deras generation är den första att på riktigt få känna hur det känns.
Men att vara den första är inte heller alltid så lätt.
De har ingen generation att liksom "ta efter". De måste börja om från början. Hitta sitt eget sätt.
Men de är på god väg.
Grattis Estland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar