Då hade månader, veckor och dagar av planering och förberedelser redan varit igång. Nu var det dags. Nu var det liksom allvar.
Under ett pars timmars tid packades det ordentligt.
Det var en annorlunda känsla att inte behöva packa. En flyttfirma från Estland gjorde det jobbet.
Men det var lite annorlunda att bara titta på också.
När flyttbilen hade åkt iväg med allt som de skulle ha med sig passade vi på att fylla Lilla Vit. Flyttlasset med alla våsa saker skulle gå via Kappellskär. Där skulle flyttgubbarna tvätta av sig i havet och sova i sin lastbil.
När de hade dragit började även vår resa.
Vi låste huset, satte oss i bilen. Sa "hej då huset - ses snart igen".
Och så drog vi. Ut på vårt livs äventyr.
Väntan i Värtahamnen.
I just det här läget hade jag ingen aning. Om någonting.
Framtiden kändes något spännande och jag hade ingen aning om vad som väntade runt hörnet. Vi hade just lämnat den kända tryggheten och var på väg mot nåt helt nytt. Från att alltid känna nån på samhället till att vara helt anonym.
Vi checkade in i hytten. Tog oss en nypa luft på däck.
Och när jag ser den här bilden blir jag alldeles tårögd. Jag blir alldeles varm i hela mig och jag känner en sån enorm stolthet över våra söner.
De har varandra och när det gäller håller de ihop i vått och torrt.
Efter ca 15 timmar på båten blev vi emottagna av en kollega till maken vid hamnen i Tallinn. Vi hälsade lite snabbt på varandra och sedan fick köra till vårt nya hus för första gången.
Hon körde först och vi hakade på efter.
Våra saker kom med lastbilen och sedan var det ett evinnerligt plockande.
Även om flyttgubbarna gjorde mycket av jobbet så är det en kraftansträngning att flytta.
Att hålla koll på allt. Kan ta knäcken på vem som helst.
Att sedan på allvar inse att svenskan inte gick att använda. Att koppla om i huvudet.
Sånt tar även det på krafterna. Herregud, så trötta vi var dessa första dagar. Vi sov som grisar alla fyra.
Dagen efter började maken sitt nya jobb.
En vecka senare började killarna sin nya skola.
Och jag började mitt sökande på att hitta en meningsfull tillvaro.
Ett helt år har gått.
På tisdag börjar skolan igen. Den här hösten är vi inte längre några newcomers. Vi är rutinerade. Vi är gamla i gemet och vi vet vad som väntar.
Det har gått bra. Det har gått över förväntan.
Vi har kämpat oss igenom det här året med glädje, tårar, styrka och mycket annat.
Från oss till er, om ni får chansen, gört! Tveka inte. Ni upptäcker sidor hos er själva som ni inte trodde fanns. Ni upptäcker även sidor hos eran partner som ni inte trodde fanns. Självklart både smickrande sidor och mindre smickrande. Om vi klarade det så gör även ni det.
Vi gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar