Skarpt läge!

Det som kändes så himla avlägset för några månader sen är liksom nu.
Skarpt läge!

Hjärnan fattar att fler har gjort detta innan oss. Hjärnan förstår att flytta utomlands är helt normalt och att tusentals gör det varje dag. Medans hjärtat säger nåt helt annat. Just nu, när hela huset ser ut som ett bombnedslag, känns det ganska ensamt.

Det har varit en känslostark vecka. Det tar mycket energi, kraft och tid.
Många "på återseende".
Maken och stor son har gjort sitt sista uppträdande med BK Ljungsbro P-97.
Efter matchen stod spelarna på rad och gav deras tränare/ min make varsin lång kram.
Och banne mig om inte 14-åriga killars ögon var lite fuktiga. Samt tränares/makes.

Sonen hade på eget initiativ fixat present till de andra två tränarna.
"-Jag vill till bolaget!", sa han härom dagen.( Förresten, är det langning? )
Starka känslor och det kändes som om vi kunde ha tillbringat hela fredagkvällen utanför ett omklädningsrum i Motala.

Nu har vi några timmar på oss under morgondagen och tänka ut det sista.
Vid 14-tiden ska allt vara klart. Och det kommer det att vara. Det som inte är med i lastbilen då får trängs med familjen i Lilla Vit. Hehe! Som om det skulle få plats.....

I morgon har stor son bestämt att åka in till stan med en kompis. Och det är nog bra.
Liten son ska fiska i kanalen med storebrors kompis storebror. Det är nog oxå bra.

Maken somnade just i läget innan huvudet hann nudda kudden. Sussar så gott så.

Själv undrar jag om allt detta verkligen händer?
Näst sista natten.