Det är fredag morgon. Vaknade av att radion började låta. På estniska. Annorlunda.
Första morgonen som börjar någorlunda lugnt. Idag har vi bara en tid att passa som det sser ut just nu. Klockan 11.00 ska hela familjen träffas på the immigration office för att skriva på lite papper.
Personaldirektören hjälper mig o barnen med taxi-kuponger så hon är säker på att vi kommer rätt. Hyggligt.
Jag inser att vi har flyttat utomlands "the easy way". Tack vare makens arbete får vi hjälp med vad vi än behöver. Eller som Rimi anser att vi behöver. Även jag som hustru får all tänkbar hjälp. De vill att vi alla fyra ska trivas. Känns oerhört tryggt att veta att det finns en hel del människor runt omkring oss som vill oss väl. Kan kännas tryggt för våra familjer i Sverige att veta oxå. Vi står inte helt ensamma.
Även om det kändes så just när jag hade flera "workers" här hemma som skulle fixa saker o ting och ingen av dem kunde ett enda ord engelska. Så när jag ville säga nåt till dem fick jag ringa ett nummer till deras chef som pratade med dem och sen återkopplade till mig. Omständigt, tar extra tid. Men det funkar.
Vi var på skolan igår eftermiddag. För killarna första gången. För mig och maken andra gången.
Rektor kände igen oss från i juni.
Vi var ca 15 nya familjer på mötet. Och jag tror han sa att det ska börja ca 40 nya elever.
Förstod ungefär hälften av all information.
PÅ "the upper school" grade 6-11 kommer det sammanlagt att vara ca 35 elever.
Killen som ska börja i åttan får sex klasskompisar. Killen som ska börja sexan får fem klasskompisar.
Skillnad mot i sönernas tidigare klasser.
Lärarna berättade att de kommer att veta allt om våra barn om en liten stund. Styrkor och svagheter. I så små klasser blir de som en liten familj.
Första skoldagen på måndag "starts with a trip". De ska alltså ge sig ut på en liten utflykt alla elever från grade 6-11, ca 35 st. Övernattning i tält och tillbkak hemma igen tisdag eftermiddag.
En s.k. rivstart i mina ögon sett. Tur vi tog med killarnas sovsäckar. Tur de har varandra.
Vi satt och snackade jag o sönerna igår. Stor son sa:
" Vi flyttade från husnummer 39. Och nu har vi husnummer 40. Det var väl meningen att vi skulle hamna här."
Vilken spännande skolstart killarna får.Skönt och tryggt att de har varandra.Ha nu en skön helg önskar vi från ett regnigt Bastebacke. Kram Ulla
SvaraRaderaHello...vilken rivstart som sagt. Men det är ju skönt att de får gå i små klasser, det gjorde våra också i Beijing. Man får en helt annan sammanhållning även mellan föräldrar. OCH det är skönt! Så gott o höra att ni är på plats o allt verkar gå bra, tänk Ingela, en hel (nästan) vecka har ni bott utomlands.
SvaraRaderaVisst är det skönt o få hjälp när man behöver så hade ju vi med iom Magnus jobb.
Ha det gott min vän, kramar Lena F.
En klok reflektion från stor son. "Från 39 till 40". Det rymmer en hel del möjliga tankevägar, eller hur?. Denna veckan har gått fort och vi har pratat om er varje dag. Skönt att höra att ni känner er omhändertagan, både i skolan och i den vardagliga tillvaron. Vad har ni för adress? så kan vi lokalisera var ni bor och "titta" på er om dagarna. Hur Anders haft denna första vecka?
SvaraRaderaMånga kramar från Floda
Svärmor - Kram till dig! Hälsa hörvet! :)
SvaraRaderaLena F - ja, tänkte just på det igårkväll. Att vad fort dessa dagar har gått. Snart en hel vecka liksom. Coolt!
Floda - Ja, han är en tänkare, sonen. Känns skönt att veta att ni finns "nära oss". Adressen kommer per mail, tror jag inom en snar framtid. Maken sliter hårt. Igår hade han en presentation om sig själv för ca 100 pers på kontoret. han är en jävel på engelska!! :)
Puss o kram på er ocj hälsa alla jag känner.