Jag är en utlänning

Även om vi har fått en hel del hjälp av makens arbetsgivare för att komma iordning med hus och alla papper som vi måste skriva under, så är jag helt enkelt en utänning.

Jag är inte längre skriven i Sverige vilket betyder att jag inte längre har rätt till barnbidrag samt föräldrarpenning om barnen eventuellt blir sjuka. Känslan av inte finnas känns sådär. Så otroligt konkret.

Här i Tallinn får jag inte tackna telefonabonemang innan de kan se att jag är kreditvärdig. Därför skaffade jag igår ett estniskt kontantkort. Precis som utlänningar måste göra i Sverige. En annorlunda känsla av att inte vara litad på.

Jag kan inte få ett estniskt id-kort förrän jag o maken kan bevisa på "the immigration office" att våra barn är våra. "Det borde stå i era barns pass att ni är deras föräldrar."  Och det gör det ju inte. Så nu är Svenska Ambassaden bra att ha. En märklig känsla att inte vara litad på. Utan ett estniskt id-kort finns jag inte här heller.
Med ett estniskt id.kort kan jag sedan få barnbidrag. på 30 euro/barn. Om jag har ett eget kontokort.

Jag kan inte öppna ett eget bankkonto utan att visa att jag är kreditvärdig. Iofs konstigt för vår inkomst måste ju faktiskt ha nånstans att ta vägen. Eller om jag har ett id-kort går det oxå bra.

Med kontantkort kan jag inte betala där det krävs sms-betalning på párkeringsplatser.

Jag är en utlänning!