Ett annat liv.

Första natten är avverkad i vårt nya hus.
Alla fyra har sovit som små grisar. Killarna i sina sprillans nya sängar somnade ganska omgående. Och sen vi.
Maken skulle ha varit i Riga första natten, men som tur var kunde han ta flyget nu på morronen ist. Inte så dumt med tanke på hur mycket information som skulle fylla hjärnan under dagens lopp. Herregud! Alla vill oss väl och vill prata.
En underbar kvinna på Rimi, personaldirektör, har tagit hand om oss på ett varmt och hjärtligt sätt.
En securitas-kille har försökt hjälpa oss att förstå larmet. Gick sådär, för när han hade dragit och vi skulle till affären för att fylla kylen utlöste vi larmet tre ggr på raken.

Städningen var under all kritik när vi anlände huset, så där fick de bakläxa. Jag lägger inte mina kläder i den garderoben innan den är skurad. Jag ställer inte ett glas i skåpen förrän det skiner.
Så nu sitter hemmafrun här på altanen och ser till att de gör det de ska. Otrolig märklig känsla. Att själv inte göra ett dugg och sen se fyra människor springa runt i mitt hus. Det skuras väggar, soffor, skåp o lådor.

Sopbilen kommer en gång i veckan, varje onsdag. Gräsmattan kommer att klippas en gång i vecka, och det var tur för den är ofantligt stor.

Vill i det här inlägget oxå berömma våra killar som fixar det här på ett helt underbart sätt.
De är på alla sätt världens bästa! Jag är enormt stolt över dem!

I vårt lilla frysfack ligger fiskpinnar som vi ska försöka få i oss till lunch. Om jag har hittat stekpannan och tallrikarna tills dess.

Har hur mycket som helst att skriva egentligen. Tar lite i taget.
Fasen, jag snackar engelska som om jag aldrig gjort annat. Not! Men det kommer. Jag måste ju. Och estlänningarna är inte så himla duktiga de heller, kan jag säga.

På torsdag ska vi på Informationmeeting för nya familjer i skolan. Ska bli riktigt spännande.

Slut för nu.