Nömme Adventure Park

När maken slutade på Ica i somras fick han en avskedspresent/lyckatillpresent.

Tävlingsmänniskor som det finns i våran familj hade Ica hittat den här parken på nätet och kände att det skulle passa oss ( läs maken ).

I presenten ingick en dag här samt en liten picknick . Eftersom vädret hade bestämt sig för att vara på den varma sidan idag så tog vi beslutet att använda oss av presentkortet just idag.
Vid elva tiden satte vi oss i bilen och off we went.

Vi var tvungna att fylla i vissa säkerhetsföreskrifter innan. 

På med säkerhetsutrustningen.
Två blåa kabinhakar samt en gul som kallades för "glidern". Den skulle man åka linbanan med.

Här fick vi instruktion om hur vi var tvungna att använda livlinan och alla kabinhakar. En av två hakar skulle hela tiden sitta fast i säkerhetslinan. Vi fick aldrig vara "fria" under passagens gång. Förutom mellan banorna såklart.


Första banan var hur enkel som helst.

Sedan vartefter visade det sig att banorna skulle bli både högre, längre och svårare.

Maken som är så höjdrädd var jättemodig!

Adde hur cool som helst. Det gällde att hålla reda på alla hakar och säkerhets linor. Att plötsligt ramla ner hade inte varit så himla roligt.

Vi turades om att vara den som gick först. Och när det var min tur att gå först så passade maken på att ta min telefon och filma mig precis innan jag skulle ge mig ut mellan träden. Utan att jah hade den blekaste aning om det påhittet. När man går först vet man ju inte riktigt hur man ska gå till väga utan är den som liksom får visa de andra som kommer bakom.
Jag satt där på plattformen vid ett träd. Hade just slagit en liten titt på tavlan om hur jag skulle göra.
Satte rumpan på plattformen, fötterna på ringen längst ner på lianen, vänster hand i krampaktigt grepp i lianen. Och sen var det meningen att jag skulle svinga mig över. Men så fort jag släppte plattformen med min högra hand så gled jag iväg,, och glida på rumpan där på det hårda träunderlaget skulle bara ge stickor i stjärten. Samtidigt som jag var livrädd att jag aldrig skulle hinna få upp den handen till lianen och därmed bara falla handlöst ner.
Och så hör man på filmsnutten hur maken står bakom och bara ler med hela ansiktet. Han håller även en liten skyddande hand på min vänstra axel.
"Det här kommer att gå bra, älskling!"

Den filmen är så himla rolig, men jag vet inte hur jag kan få upp den på bloggen tyvärr.

Efter fjärde banan, av fem möjliga, hade personalen dukat fram bord och stolar åt oss samt en guddomlig picnic som vi avnjöt i solen samtidigt som vi tittade på andra trädklättrare.

Som grädde på moset övervann Calle sin höjdrädsla genom att faktiskt ge sig upp på den sista och högsta banan.

En väldigt rolig och uppskattad dag!
Vädret var perfekt. Förutom myggorna som irriterade lite granna på vissa håll och kanter.

Tack Ica!