fredag 18 maj 2012

Botaniserat i omklädningsrummen

Vilket dagsverke jag har lyckats med idag.

Satt i bilen på vägen hem och blev alldeles helt plötsligt så himla shoppingsugen.
Det händer inte så väldigt ofta. Ändå lite oftare här än i Linköping. Jag svängde helt enkelt av vid Kristiine Keskus, Kristiine Centrum.

Och nu vet jag varför jag inte är nån supershoppare.
Vilket jobb det är!
Herregud, vilket jävla slit det är.

Med full utrustning så som jacka, scarf, tröja, linne och dojjer gick jag omkring i den ena av affärerna med en väska över axeln.

Hittade nån snygg topp och ett par byxor. De ska jag prova, tänkte jag.
Hade verkligen all tid i världen på mig.
Tog de storlekarna jag trodde att jag behövde.
Och gick in i provhytten.

Tog av mig alla mina egna kläder, hängde de prydligt på krokarna. Och tog på mig de jag skulle testa.
Svettig redan då.
Toppen satt perfekt. Men byxorna. Herregud, jag har ju hittat den storlek jag har, men byxorna har inte hittat samma storlek, tyvärr.

Så av med de provade kläderna för att sedan sätta på mig mina egna kläder.
Ut med allt i butiken igen. Jag ville ju inte lämna nåt kvar i hytten. Letade och hittade en annan storlek på byxorna.
In i provhytten igen. Gjorde samma procedur än en gång. Av med allt. Upp på kroken och på med andra byxan. Då fick jag plötsligt höra två tjejer därutanför som pratade svenska. Det var roligt. De pratade så högt och tydligt och hade inte inte en aning om att jag förstod vad de sa till varandra.

Byxorna passade inte. Av med dem och
på med mina egna brallor. Rafsade ihop mina ägodelar och rusade ut i friska luften igen. Har ni nånsin tänkt på vilken äcklig luft det blir i ett trångt litet utrymme?

Betalade för toppen som passade och fick en påse att bära.
Gick in i en annan affär.
Hittade byxa och en till topp som jag tänkte prova.

Så in i en provhytt. Av med allt igen.
På med det nya. Passade inte. Av med det för att sätta på mig mina egna. Ut med allting igen. Letade och Hittade en annan storlek.
In igen. Av med mina byxor och jacka och scarf och skor- inte så hemskt noga med krokar och så den här gången. Ner med allt på golvet bara. På med nya. De passade.

Så less och arg jag hade blivit annars!!

Av med dessa och Tog på mig alla mina kläder igen.
Med min väska och påsen från andra affären gick jag till kassan för att betala.

Alldeles röd om kinderna, håret på ända och helt genomsvett vandrade jag ut ur köpcentret och undrade lite lätt vem som egentligen kan tycka att det är roligt shoppa?




2 kommentarer:

  1. Men Ingela.
    Har inte din mamma lärt dig någonting.
    Man betalar inte för kläderna!! Man betalar för den service man vill ha.
    Och med det kommer också vassa märken. Det är där det finns service.
    Man slipper bli svettig och röd om kinderna.
    puss.
    Ma

    SvaraRadera
  2. :)
    Har missat den biten, kan man säga. Du måste lära mig mer ingående.
    Och så vill jag ha nån som pratar engelska. :)
    Fixar du?
    Puss.

    SvaraRadera