Det var en snabbt påkommen resa och en lika snabbt bokad sådan.
En väldigt intensiv helg och mycket att hinna göra.
På E4-an mellan Linköping och Nyköping på väg till min mamma i lördags bjöds vi på en kavalkad av olika sorts väder under den timmen. Ömsom regn. Ömsom sol.
Plötsligt visade sig en stor port över himlavalvet.
Mäktig bild.
Mäktig syn.
Vi åkte igenom portalen som då hade blivit en dubbel, och vips var vi på andra sidan. Men innan vi hade passerat
frågade jag mamma om vi inte kunde stanna. För det var så tydligt där regnbågen slog ner i marken och ända sen jag var liten har jag fått lära mig att vid "regnbågens ände finns det guld".
Men mamma var inte så värst sugen. Hon ville hem. Kanske nästa gång.
Vi kom lagom hem till att 12-åringen skulle hinna se Manchester City - Queens Park Rangers.
För er som inte är insatta i fotboll på något sätt, kan jag tala om att den engelska ligan, Premier League, skulle avgöras denna sista omgång.
Vi har en son som hejar på Manchester City.
Vi har en son som hejar på Manchester United.
Ända till den sista minuten av hela ligan var Manchester United vinnare.
Sen gjorde Manchester City två snabba mål på övertid och tog hem bucklan. Ett historikt ögonblick och den yngste blev så lycklig att han hade "gåshud i magen"
Sport när det är som mest spännande.
Men om fotboll förbrödrar, som en del säger, kan jag inte riktigt hålla med om. Inte just ikväll iallafall. Inte hos oss.
I trapphuset i skolan hänger den här coola målningen.
Den har min äldste son skapat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar