Idag, 26 maj, anordnade killarnas skola en sk Family Fun Day. Som firas varje år.
Ett event som aldrig hade kommit igång om det inte hade funnits så fantastiskt härliga och drivande föräldrar som arrangerade och engagerade sig så otroligt mycket. Stort tack till er.
Min familj hade annat för sig just denna lördag.
Man kan säga att familjen Lorentzson hade en alldeles egen Family Fun day. På vårt sätt.
Tre fjärdedelar av oss i familjen skulle nämligen spela fotboll. Alla killar i familjen på varsin plats och plan på olika tider, hela dagen.
Och det är ju som 12-åringen sa härom veckan:
-"Vilken tur att du och pappa tycker om fotboll, mamma. Annrs hade ni haft ett väldigt tråkigt liv!"
Då menade inte han att livet är tråkigt utan fotboll såklart. Utan han menade att det hade varit tråkigt för oss som föräldrar att åka på allt som har med killarnas fotboll att göra om vi inte gillade fotboll.
Men som tur är så gillar ju vi denna ädla sport.
Vi båda har spelat. I lite yngre år. Både maken och jag. Eller, en av oss försöker att hålla ångan uppe fortfarande.
Så för oss är det inte bara en sport. Det har blivit ett sätt att leva.
Lilleman, maken och jag började våran lördag med att titta på när FC Flora -97 spelade hemma match mot JK Tammeka från Tartu.
Så jag intog publikposen på läktaren. Solen gassade och jag lånade ut mina brillor till lilleman.
Det var den första matchen för dagen. Av ganska många.
Matchen slutade 3-5, efter att Flora jobbade upp sig ganska starkt i andra halvlek och vann den med
2-0.
När det var tio minuter kvar av storebrors match drog maken iväg till sin samling med sitt lag. Idag skulle nämligen alla Handelskammare i Tallinn spela Cup mot varandra.
Maken har gjort sitt intåg i den svenska laguppställningen och tagit en plats.
Jag visste att Kadriog Stadion skulle ligga mitt inne i stan, men dessvärre tillät inte gatorna mig att köra dit jag ville. Som jag fick köra runt. Herregud! Hur svårt kan det vara?
Kan lugnt säga att jag är så förbannat trött på alla j-vla enkelriktade gator här i Tallinn. Och när man väl har hittat fram och ska åka hem samma väg tror man, så går inte det. För det är enkelriktat!! Bara att hitta nya vägar.
Men men....
Här är det iallafall Svenska Handelskmmaren vs Danska Handelskammaren. Denna match slutade 1-1, efter att det danska laget kvitterade otroligt snöpligt i allra sista minuten.
Nummer 6 hejade vi lite extra på.
Den yngste svenske supportern var knappt två år och hur charmig som helst. Hans pappa hade varit med för ett par år sen i samma Cup. Gjorde då illa sitt ena knä med massor av operationer som resultat.
Ok, tänkte jag tyst och höll mina tummar.
Efter att vi sett några matcher där var det dags för mig och sönerna att sätta oss i bilen för att åka till nästa fotbollsplan. Vi lämnade våran pappa och drog iväg. En ny plats att hitta till. Ute i Vimsi. Körde klockrent. Hittade på första försöket.
Väl på plats där var det dags för lillebror att värma upp.
Jag och storebror hade 45 minuters vila. Rutinerad som jag är hade jag med mig liggunderlaget. Storeman åt matsäcken i bilen.
FC Flora gjorde en bra match och vann med 0-10.
Samtidigt som denna match tog slut blåste även domaren för matchslut för maken i sin sista match som var mot Finland.
Vi kom hem samtidigt med båda bilarna vid halv sex och två av dagens spelare hoppade in i varsin dusch.
Det har varit mycket fotboll och jag känner redan nu vilken träningsvärk jag kommer att ha i morgon, svettigt som det är att vara publik.
Klockan är nu snart 20.30 och efter att ha sett cirka femtielva matcher denna roliga och soliga lördag loggar den här mamman ut för idag och säger samtidigt:
"Skål!"
Over and out.
