Lite sådär.....skitäckligt faktiskt.

Det finns ett museum här i Tallinn som jag har velat se hur länge som helst. Men ni vet, tiden går och det har liksom aldrig blivit av.

Förrän idag. Då tog jag mig i lilla kragen och åkte iväg. Helt på egen hand ville jag nu samla lite kulturpoäng.

Museet heter Paterei. Mer info här.


En byggnad nere vid vattnet, lite vid sidan om hamnen, som under åren 1840-1867 användes som Sea Fortress.
Och mellan 1920-2002 var det Tallinns fängelse. När det stängdes, endast 11 år sedan, lämnades det helt sonika bara där i all sin skit. Med madrasser som fångarna har blödit på. Operationsrummet med sina säkert obehagliga minnen. Skor som lämnats kvar. Cellen där många fångar miste livet genom hängning. De snuskiga duschrummen. Rummet som målades brunt så att inte blodstänket skulle synas så mycket när internerna sköts.

När jag väl hade hittat en p-plats till Lilla Vit så började jag leta efter en ingång. Såg skylten längst upp till vänster och tänkte att jag går väl in där då. Men det började att kännas skapligt kusligt redan där. 

När jag kom in genom den järngrinden så kom jag ikapp en skolklass med ungdomar i kanske 14 årsåldern. Bra, jag hänger efter dem, tänkte jag. Deras lärare smet in genom den lilla dörren till höger och jag förstod att hon köpte biljetter där inne. En dörr mitt i liksom ingenting och inga skyltar nånstans. 

När de var klara så äntrade även jag den lilla dörrgluggen. Där inne var det ett skitit gammalt handfat, litet bord med tillhörande liten stol. Flaskor i olika modechanger och mitt i allt detta satt en liten gumma. Men stans piggaste blå ögon jag sett. Bredvid henne stod en träbänk. Med tre olika små fat på. I varje fat låg det olika mynt. Jag förstod att här tar hon nog inte kort. Som tur var hade jag €2 i fickan och jag var hur välkommen som helst att kolla runt. Som vanligt pratade jag engelska och damen jag pratade med svarade på ryska. Hon var så glad och jag var så glad och som vanligt förstod vi varandra galant iallafall. Så märkligt.

"Spetsialist"? I vad? 

Jag ska erkänna att jag var väldigt tacksam för denna skolklass som kom samtidigt som jag. 

Den känslan som kröp sig på längs ryggraden var inte så skojsig, kände jag. 

Det var kallt därinne. Det var fuktigt så det dröp om väggarna,  det luktade gammal skit. Det var mörkt. Då var det faktiskt skönt att inte vara helt ensam. Även om vi råkade skrämma varandra lite då och då när nån klev ut från ett mörkt rum och den andra var på väg in.

Och bara vetskapen om att det har avrättats så många hundra människor i denna byggnad fick mig att rysa när jag gick omkring på de våta kala golven. Så mycket ondska, smärta, död och rädsla på ett och samma ställe gjorde att kroppen liksom gick in på nån slags "försvarsmode" utan att jag behövde anstränga mig.

Till exempel undrar man ju vad det var för "Spetsialist" bakom den där dörren?

Och varför fanns det en gynstol i operations rummet? Vad gjorde men med patienter/interner som låg där?

Kan ni tänka er doften som måste ha varit här inne?

De levde i celler med 16 sängplatser, men de var oftast över 30 i varje cell. Där täcken med allehanda fläckar på har lämnats kvar. 

Tur de hade havsutsikt i allafall.

KOmma ut från hängningsrummet till ett fik kändes.....märkligt.

I rummet uppe till höger i bild hängdes man. Golvet till fallgropen är kvar samt lite märken i taket efter krokarna.

När jag kom ut i värmen igen gick jag runt i området. Kom ner bakom fängelset. Och där lite random placerat kan man tycka, så låg det ett litet fik. Eller en liten bar. Med solstolar, sandstrand och bord.

Där satt det folk och drack öl och kaffe. 

Kändes konstigt mitt i allt detta.

 Nu är det iallafall fredag och jag och sönerna laddar för en hotelnatt. Kan bli lite sådär....mysigt faktiskt.

Så bort med all ondska i världen och ut och ge varandra kärlek istället. 

Kram kram!