"Du är underbar"

Klockan åtta i morse skulle vi vara i skolan idag. Eller inte "vi". Utan en av mina söner hade ett möte bokat med en av sina lärare. Vi andra blir ju då påverkade av det och måste vara där allihopa så pass.

Klockan 09.00 så skulle skolan ha sin årliga "Fine Art Show" i gympasalen. Där alla elever som har haf tnåt med drama och art att göra under denna termin skulle få chans att visa upp sina kunskaper inför de föräldrar som väljer att närvara.

Timmen mellan åtta och nio hade jag planerat väl. Tog med en kaffe hemifrån och en bra bok. 

Satte mig skönt och började min väntan.

Men herregud, så himla långtråkigt  det blev. Då såg jag nåt fladdra i rutan bredvid mig där jag satt. 

Haha, det var min luggs skugga. 

Först då såg jag hur den spretade rakt upp mot taket. 

Den vägrade helt enkelt lägga sig ner. När Nina senare också kom till parkeringen var det bara att gå mot skolan med radarn uppfälld.

Programmet för showen.

Ett välkänt namn på den här sidan av programmet.

Calles franska grupp framförde en dikt av Victor Hugo. På franska såklart.

Annars utspelade sig detta samtal hemma hos oss igår mellan två boende på våran adress:

"Vad är det för konstiga saker som växer där ute på gräsmattan, mamma?

"Ehhh... blommor?"

Kanske för mycket stadsbarn.....jag vet inte.

Kom ihåg det!

Och från det ena till det andra så vill jag bara berätta hur evinnerligt tacksam och glad jag är över att ha så många fina vänner i  mitt liv. 

Denna gosiga bild fick jag idag av en av mina finaste. "Spegel" skrev jag lite käckt tillbaka. Otroligt fantasilöst, jag vet. Men med massor av kärlek. 

Och så vill jag samtidigt passa på att sprida detta budskap till er alla. Till alla er som finns i mitt liv och som gör just mitt liv så himla mysigt att leva. 

Tack för att ni finns! Ni är underbara. Var och en av er!