Jag erkänner

Dagens erkännande.

Ibland är det riktigt skönt att bara få vara ensam en stund.

Jag har haft en bok liggandes på sängbordet ett tag. Jag läser och jag läser och jag läser. Men jag kommer aldrig nån vart. Det känns oändligt trögt och jag har endast kommit halvvägs. Jag får verkligen koncentrera mig. 

Idag efter lämningen åkte jag hem. Satte på kaffet. Tog fram dynan till solstolen. Tog fram denna bok. 

Slog upp sidan där mitt fina bokmärke låg och väntade.

Och så bara slog jag ihop boken igen. 

Tittade i bokhyllan. Tog fram Mons Kallentoft's Vattenänglar. Satte mig i solstolen och började läsa. Så mycket enklare det  plötsligt var.

Skillnaden slog ner som en blixt från en klarblå himmel. 

Texten var ju större. Den förra som jag just hade lagt  undan hade sååååå liten text. 

Lite sådär smygande och lite då och då kommer de. De små tecknen på att jag inte är 25 längre.

Pjuhu!

Annars anser Tallinn att det här med våren är lite överdrivet så vi drog till med sommar på direkten.

Toppen! 

Det börjar bli trångt.

Med ryggsäckar, kameror överallt, kartor och promenadriktiga skor är de här. Turisterna alltså. Ser jag en kvinna i gympaskor vet jag direkt att det inte är nån estnisk eller rysk kvinna. Dessa damer går endast i skyhöga klackar. Året runt. 

Liv och rörelse. Gatorna är från och med nu knökfulla med allehanda människor. 

Uteplatserna slåss om de öldrickande svenssexorna, konferensgängen och tjejerna på tjejresa. Kullerstensgatorna fylls av mängder med folk. I alla åldrar. 

Det känns jättekul att stan börjar vakna till liv igen.

Lite Karlsson på taket-känsla över vyn.

Själv satt jag här på en terass på ett av taken i stan och njöt av en härlig omelett i solen innan det var dags för att hämta söner i skolan. 

Hit upp kommer inte turisterna. Här är det lugnt.