Plötsligt mitt i julhandeln så sa den yngre sonen:
"Mamma, blir du och pappa ledsna om ni inte får julklappar av mig? Det kanske räcker med en kram för ni vet ju att jag älskar er iallafall!"
Då svarade jag att jag blir alldeles jätteglad över en varm och gosig julaftonskram. Att det räcker gott och väl.
"Vad bra!", svarade han och slappnade av.
När vi hade vandrat runt i stressen en stund till och även jag hade börjat känna mig en aning småsvett och ganska så less på tillvaron i affären så frågade jag lilleman:
"Calle, blir du ledsen om du inte får några julklappar av mig och pappa i år? Det kanske räcker med en kram för du vet ju att vi älskar dig iallafall?"
Konstigt nog tittade han på mig med en blick som om just den ide'n inte fanns på världskartan överhuvudtaget.
Det var bara att bita ihop och gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar