Lilla Vit full med tonåringar som roade sig själva med ipads och hörlurar. Nu lät det som om de var fler än två, och det var de ju inte. Men de två som var med var stora och Lilla Vit är ... ja...liten. En tålmodig mormor var inklämd också, som envist höll chauffören alert genom att prata på. Om allt möjligt.
Skuffen proppad med varsin liten ryggsäck, julklappar och allehanda annat smått och gott.
Ett enda stopp på vägen. Och det var på Statoil i Lammhult för att fylla på magarna lite.
Målet med dessa timmars bilåkande var att ankomma Karlshamn innan mörkret gjorde sitt intåg.
Klockan 15.06 plingade vi på brorsans ringklocka.
Celeste 3,5 år hade väntat på oss hela dagen och hade berättat för alla på dagis att att hennes kusiner skulle komma.
Victor 11 mån, hade lite feber och man kan säga att hans immunförsvar har tränat hela hösten med olika sorters förkylningar som har kommit och gått i hans snart ett åriga liv.
Att vara faster är ju en helt galen känsla egentligen. Så mycket kärlek att det sprängs i bröstet. Men ordet! Känn på ordet. Faster. Hallå.
Ordet faster borde snarast möjligt raderas ur det svenska språket.
Hårdare och kallare ord finns nästan inte att hitta.
Måste finnas nåt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar