onsdag 12 december 2012

Är jag helt fel ute?

Jag kanske sticker ut hakan en smula med Det här inlägget. Jag vet inte.

Det händer att jag klickar in mig på svenska tidningars hemsidor när jag sitter här i Tallinn. Faktiskt typ varje dag.

Då har jag inte kunnat låta bli att läsa den debatt som handlar om den svenska traditionen. Eftersom jag inte har tillgång till svensk radio eller har möjlighet att höra vad som sägs bland människor i allmänhet i Sverige så får jag helt enkelt tolka det som jag läser på mitt eget sätt.

Vilket jag såklart har gjort.

Mina barn går i en internationell skola där ungefär 30 olika länder är representerade. Alla med sina personliga kulturer och traditioner.
En underbar blandning av människor.

Igår satt jag och pratade mycket med en brittiska från London. Hon berättade att Skandinavien i allmänhet och Sverige i synnerhet är ett land som engelsmännen ser upp till. Ett land att sträva efter att bli lika som.

Hon blev enormt förvånad när hon hörde att svenska skolor diskuterar svenska traditionella sångers vara eller inte vara på skolavslutningarna tex.

"Varför är inte Sverige stolt över sitt ursprung? Varför kan inte Sverige stå upp för sina egna traditioner?"

Jag kan inte annat än att hålla med henne. Jag kan inte tänka mig att folk som kommer till Sverige med andra traditioner än mina tar illa upp för att vi tex äter skinka på julbordet. För att vi har den svenska flaggan i topp. För att vi har pepprkaksgubbar i luciatåget.

Esterna är ett superstolt folk. De hissar sin flagga hela tiden. Den hänger utanför nästan alla skolor varje dag. Skulle de sluta med det för att eventuellt vara rädda för att såra eller kränka andra kulturer? Skulle inte tro det. Jag anser mig själv som utlänning även om jag har flyttat hit frivilligt. Inte pga krig eller svält. Dock är jag utlänning. Jag känner istället glädje för esternas skull. Jag är glad över att de är stolta över sin flagga. Jag lär mig mer än gärna om deras historia och deras traditioner.

Skulle esterna sluta äta sin traditionella blodkorv och sin kålstuvning på sitt julbord bara för att utlänningarna kanske skulle ta illa upp. Tror inte det.

Jag har så svårt att förstå att människor med en annan kultur än den jag är van vid skulle ta illa upp om Sverige var ett land som stod upp för sina egna traditioner.

Bjud in istället. Visa hur vi brukar göra. Våga lära känna andra kulturer. Våga visa våran. Var inte rädd för det okända. Jag tror att det är våran okunskap som är den största boven till våra egna fördomar. Vi vet för lite.

Som utlänning vet jag hur ensamt det kan kännas att inte förstå. Inte förstå kulturen. Inte förstå språket.
Hur liten i världen man faktiskt är.

Men jag skulle aldrig ta illa upp eller känna mig kränkt över att esterna står upp för sina traditioner.

6 kommentarer:

  1. Varför är svenskarna så ängsliga för att stöta sig med någon? Vill Sverige inte vara mångkulturellt? Då måste vi ju börja med at hålla på våra egna traditioner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför är svenskarna så ängsliga? Jag läste nånstans att Sverige är det mest konflikträdda landet i hela Europa. Kan det stämma?
      Jag håller med dig, Osloskånskan!

      Radera
  2. Jag håller med er. Var stolta över våra traditioner här i Sverige. Kram

    SvaraRadera
  3. Det är inte "svenskarna" som vill gömma våra traditioner, ta bort pepparkaksgubbar från kakfat och luciatåg och skippa nationalsången på våravslutningen. Nej, det är några osäkra knäppgökar som vet ganska lite om våra invandrare men som vill anses politiskt korrekta. Vi andra normala vill självfallet behålla våra traditioner. Helt naturligt för invandrarna att vi gör det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym,
      Du menar att svenskarna i allmänhet vill ha kvar våra traditioner? Men att det är några få som har åsikter och att media då tar tillfället i akt och skriver hutlöst mycket om just det?
      Allt för att sälja lösnummer. Skapa debatt? Provocera?

      Nej, synd att de får sån plats i media, anser jag.

      Radera
  4. Du, en sak jag tänker på.
    Varför sänder du inte in dina tankar till de tidningarna du läser.
    Det skulle kunna ge något till vår, i mitt tycke, inskränkta, debatt.
    Jag är stolt och glad att vara svensk. Inklusive våra traditioner.
    Tyvärr skäms jag ibland, för vår debatt, både internationellt och nationellt.
    Såg ett luciatåg hos oss. En asiatisk grabb, klass 5, sjöng som bara den, våra, svenska, lucia och julsånger. Honom får vi nog se i idol, factori eller liknande program om några år.
    Ma.

    SvaraRadera