E4:an tur och retur

Advent är en mysig tid. Alla förväntningar som ligger i luften. Spänningen som stiger för varje minut närmare julafton man kommer. Känslan. Myset. Ljuset.

Mitt i all paketinslagning och rimskriveri häromkvällen sa den yngre i familjen:
"Julafton är så mycket roligare än födelsedagen. För nu är alla så glada och pirriga och inte bara den som fyller år!"

En ganska så mysig reflektion, känner jag. Jag håller med honom till punkt och pricka. Även om jag inser att det är väldigt många både barn och vuxna som inte ser fram emot jul alls. Av olika skäl.
Och med det i åtanke skulle jag nån jul vilja ta med familjen för att hjälpa till hos tex Stadsmissionen. Hoppas verkligen jag kommer att göra verklighet av den tanken.

Efter vi hade ätit vår julaftonsfrukost igår hela familjen satte vi oss och kollade på sista delen av julkalendern. Och det var ju fantastiskt tur att rymdskrotet försvann så tomten fick fri passage med alla renarna.

Vid elva på förmiddagen ringde min mamma från sitt hem i nyköping. Hon hade planerat att ta bilen till vänner i Danderyd, men tog just där vid elvatiden beslutet att stanna hemma pga farliga vägar. Hon ville inte heller köra sin bil söderut, till oss.
Vi lade på och jag sa till mina grabbar här hemma: "Jäkla skitväder! Nu kommer inte min mamma iväg!!"

"Ring och säg att jag åker och hämtar henne!", sa plötsligt maken.
15 minuter senare satt han i bilen på väg till Nyköping.

För det älskar jag honom så enormt mycket. För att han inte tvekade. Inte ens en hundradels sekund.

Vid 13.30 dök således maken och min mamma upp innanför tröskeln hemma hos min svärmor. Och vi hann alla äta oss mätta av den goda maten innan Kalle Anka började. Och framför Kalle var det traditionsenligt några som somnade. ( Typ den yngste samt den äldste. ) Någon höll på i köket. Några sprang runt. Några tittade på tv:n. En härlig skara människor.

Med tre småkusiner som ivrigt väntade på tomtens ankomst blev det ett väldigt spring mellan tv:n och fönstrena för att kolla läget. Så spännande.

Och till slut så kom han!
På en spark kom han åkandes. Med en lykta i ena handen. Vid några hus fick han stanna upp. Sätta ner lyktan och vinka till alla som hade sett honom på vägen.
Till slut var han framme vid vårt hus.
Vilken spänning. Så mycket adrenalin som pumpade i ådrorna just då.


En lugn och skön julafton har passerat.
Jag har just kört hem min mamma till Nyköping. Några avåkningar på vägen dit såg vi. Beroende helt på för korta avstånd och för höga hastigheter.

Så för er som ska ut i trafiken. Håll avstånd. Kör lagom fort. Det viktigaste är att du kommer fram.