Solen och jag

Min relation till solen har varit lite sisådär de sista månaderna. Av det enklaste skälet som finns egentligen. Solen har inte funnits. Solen har inte visat sig överhuvud taget. Och finns man inte, då kan man inte ha en relation heller. Så vi har inte haft en relation på skapligt länge, kan man säga.

Idag, lördag, hände nåt.
Efter att jag hade lämnat av lilleman på partyt han skulle till satte jag mig vid ratten igen. Ljuset var så starkt utanför fönstret. Himlen var så blå. Strålarna var magiska och jag bara följde efter dem. Hamnade till slut nere vid Kakumäe Rand. Stranden en kvarts cykelväg hemifrån oss. Det var magiskt.

Solen.

Plötsligt händer det.

Solen.

När du vill vara för dig själv en stund.

Solen.

När du får oväntat besök.

Solen.

Because I'm worth it.

Is, sol och porlande vatten.

Naturens krafter när de är som härligast.