söndag 21 oktober 2012

På väg och framme

Resfebern gjorde sig påmind i förmiddags så jag sa åt familjen att jag ville vara på flygplatsen i tid.
I god tid!
Mina killar är vana vid min besatthet av att vara tidig så det kom inga protester direkt. Jag skulle mer kalla deras reaktioner som lite av att skaka på huvudet och himla med ögonen. Åt varandra och skrattar. Och jag skrattar åt mig själv med.
Men jag bjussar på det. Tänk så skönt det är att sitta vid gaten och bara hinna andas. Känna av stämningen. Kolla på folk. Jag gillar flygplatser.

Jag är helt enkelt där så tidigt att jag skulle kunna ha hunnit med flighten som gick igår.

Att känna stress och panik redan vid säkerhetskontrollen för att det är för mycket folk eller för lite personal och sen behöva småspringa till gaten för att direkt ställa sig i kön för att boarda är inte min kopp kaffe. Om man säger så.
Nånstans där emellan hade ju varit kanon.

Nu har vi iallafall kommit fram. Back to basic. Med det menar jag tre kanaler på tv:n och knapphändig internet. Samt utan bil och tvättmaskin.

Och när vi klev innanför dörren till villan så hade grannen dammsugit bort alla döda flugor, satt på värmen, satt på kyl och frys och ställt en blomma på köksbordet. Vad säger man?

Bredvid blomman stod ett litet kort.
"Välkomna Adam, Calle och Ingela."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar