Så ruggigt!

Igårkväll bjöd IWCT, International Womrns Club, in oss medlemmar som ville på en filmkväll.

Filmen hette "Purge", vilket betyder Rensa på svenska.

En film efter en bok skriven av Sofi Oksaner om tre generationer kvinnor i Tallinn från andra världskriget och fram till nutid.

Vi var väl iallafall 30 kvinnor ungefär från kvinnoklubben som hade anmält intresse av denna otäcka film.

På biografen träffade jag även några av killarnas lärare.

Tänk att bara en timmes flight från tryggheten hemma i Sverige så levde dessa kvinnor på det här sättet. 

Med rädsla över att "bli tagen av ryssen". De kunde dyka upp vilken tid på dygnet som helst och skylla på vad som helst för att sedan föra bort människor till Sibirien.

Ryssarna gjorde vad som helst för att få folk att angiva sina släktingar, vänner eller till och med de i närmaste familjen för förräderi.

Och på sättet de fick kvinnor att erkänna saker de aldrig hade gjort.....

Våldtäkter, skändningar, hot, förnedring, mord, tortyr. Den rädslan. Att bara se hur föräldrar, makar eller söner helt enkelt rycks iväg,  blir bortförda. De säger att varje familj här i Tallinn har anhöriga som har förts bort med tåg till Sibirien. För att aldrig mera återvända hem.

Otroligt jobbigt att titta på. Fruktansvärt att veta att dessa metoder fortfarande används. Dock inte här i Tallinn vad jag vet. Men i andra delar av världen där det råder krig och där kvinnor och barn används som mänskliga sköldar.

Vidrigt!

När filmen var slut satt publiken kvar på sina stolar. Ingen rörde sig. Knäpptyst.

I flera minuter.

Reflektion. Eftertanke, Chock. Tårar.

Vinglas stod uppställda på två bord med en lapp "Reserveeritud".

Inte till oss. Det var till ett annat gäng. Som gick på an annan film.