Många järn i elden

Teachers Day!
En dag som faktiskt borde firas i alla skolor i alla länder.
För den heter "World Teachers Day". Kanske att den endast firas i länder där lärarnas arbete tas på allvar? (  och där fick kommuner och regeringen en iallafall liten slänga...) Eller där det finns föräldrar som faktiskt fixar?
Jag vet faktiskt inte varför Sverige inte har den traditionen.

Lägg till bildtext

Iallafall är det PTA's uppgift att fixa till så att den här frullen blir av och att lärarna får sin blomma.

Som classrep har jag alltså skickat ut mail till alla föräldrar i klassen och bett om en "sweetie" och en "saltie". Precis som de andra classrepsen gjorde till deras resp klass.

Likadant som i Sverige är det alltid svårt att få föräldrar att ställa upp sådar alldeles galet frivilligt, så jag erbjöd mig själv att fixa en av dessa i båda killarnas klasser. Många av oss föräldrar har ju barn i flera årskurser så det kan bli mycket för en del. Och en del ställer inte upp alls. Som vanligt.

Jag personligen känner att det är roligt att hjälpa till. För på så sätt kommer man närmare personal samt även elever. Jag får insikt i vilka lärarna är, hur de ser ut och hur de beter sig. Jag träffar studenter och ser hur det  faktiskt funkar i skolan. Och mina barn skäms inte längre. 

Från klockan 08.00 imorse hade Nina, Therese och jag fixat och donat med bord, dukar och ljus mm. Klockan 08.45 var "Teachers Day"-bordet redo för att ta emot hungriga och fikasugna lärare.

Saltie till vänster och sweetie till höger.

Kaffe, juice och te.

Punktliga.

Man kan säga att 08.45 på minuten stod lärarna på kö. Snacka om att passa tiden.

Trevlig samvaro med sina kollegor. och PTA-president höll ett tacktal
till alla lärare som tar hand om våra barn så bra.

Och klockan 09.30 var de klara och lämnade disken till oss som var kvar.

Under tiden som de fikade hade elever från Uper school ansvar för eleverna i lower school.

Tennismatcher överallt.

Från torsdag-söndag den här veckan anordnar vår skola en stor tennisturnering.

En turnering där andra Internationella skolor från Europa är inbjudna och där de eleverna får bo hemma hos familjer här i vår skola. Förra året var tävlingen i Riga.

Det har kommit killar från Bukarest, Warsawa, Moskva och Riga. En cool upplevelse för alla. Mina killar spelar inte tennis så de är inte med i tävlingen. Men jag gillar ju sånt här så jag kunde inte låta bli att åka och kolla. 

Blodsockernivå noll.


Efter att ha åkt kors och tvärs geneom hela Tallinn för att till slut komma ut på vishan till stans bästa köttaffär, där vi inhandlade lite kött (såklart),  var det äntligen dags för oss att hitta ett ställe där vi kunde äta.   Hade jag inte fått nåt i magen då hade Therese fått släpa på nåt som mest liknade en gnällig, tjurig småunge.

Och när jag satt där och kände mig som värst gnällig tänkte jag på det som en av mina rara söner sa i morse: 

"Vad gammal du ser ut, mamma!"

Skit på dig, ville jag svara. Men det kunde jag ju inte. Han fick en kram istället.

Vi åt på ett ställe som hette Köleri 2. Jag blev inte helt begaistrad av maten men själva stället ingav en skön stämning.
 Nu är det iallafall fredag och snart är det dags att ta helg!

Kram på er alla och var rädda om  varandra.