Åh herregud!
Jag kollade på "Efter tio" igår förmiddag. Innan jag skulle in till stan och träffa Therese.
I soffan där hos Malou satt Bingo Rime'r och Katrin Zegn...ja vafan.. hon iallafall.
De skulle prata om sitt förhållande och om hur de håller ihop trots sina enormt olika personligheter.
Jag tokfastnade framför TV:n.
Kunde inte slita mig från dem. Det kändes som om de pratade om ett helt annat par. ( Undrar vilka?) Ett helt annat förhållande. Fast tvärtom.
Åh, det var så roligt att lyssna på dessa två där Katrin är den drivande i det här fallet. Där hon känner att om inte hon gör det här så blir det inte lika bra. Disken blir inte diskad. Ungen blir inte badad.
Och där Bingo känner att det gör ingenting om disken diskas morgon istället. Där han undrar varför ungen måste badas just när hon bestämmer det?
Under min och makens snart 17 åriga historia tillsammans har jag aldrig skrivit sk måstegöra-listor på saker jag vill att han ska göra eller utföra. En sån papperslapp skulle det aldrig falla mig in att skriva. Det skulle ta mig så emot att ge honom punkter på sysslor som jag vill och önskar att han ska göra. Bara för att jag skulle vilja ha dessa punkter åtgärdade. För att jag anser att det ska göras. Nej, inte min kopp te alls. Och jag vet varför.
Av det enkla lilla skälet att jag skulle absolut inte uppskatta om jag fick en sån fin lista av honom. Om jag skulle hitta en "det-här-vill-jag-att-du-gör-medan-jag-är-borta-lista" på bordet skulle jag kasta den rakt i soptunnan.
Jag klipper gräset när jag anser att det behöver klippas. Är det för sällan enligt nån annan så får den gärna klippa gräset. Jag sätter på en tvättmaskin när jag märker att det behövs. Jag dammsuger när jag känner för det. När jag känner att dammråttorna har tagit överhanden. Eller ens då. Jag skulle aldrig kunna ha en bestämd städdag. För tänk om nåt annat roligt skulle inträffa just på den bestämda dagen. Då skulle jag hellre vilja göra det som är roligt istället och jag skulle aldrig tillåta mig själv att ha dåligt samvete för att "nu måste jag hem och dammsuga för jag gjorde aldrig det igår". Just det har blivit lättare ju äldre jag har blivit kan tilläggas iofs.
Idag kan jag nästan strunta i disken som står så retsamt på diskbänken med avsikt bara för att känna känslan av att jag behöver faktiskt inte diska just då. Ingen säger åt mig, jag bestämmer själv. Ibland tröttnar nån annan före mig och då är disken klar när jag kommer in till köket nästa gång. Ibland kommer vi överens om att " diskar du så förhör jag läxan" eller nåt annat. Då är vi överens och det är nåt helt annat.
Det handlar om att jag får göra det när jag själv vill. Om att jag som vuxen får bestämma själv en smula. En känsla av ren löjlig trotsighet kanske.
Jag gillar inte helt enkelt när nån annan kommer till mig och talar om för mig vad jag ska göra eller inte här hemma. Då hade jag valt att bo kvar hos mamma och pappa. Tills de hade slängt ut mig.
Självklart finns det saker i livet man måste göra, fast man inte har lust. Det fattar jag med. Massor av saker. Speciellt när man har ett hus som behöver tillsyn och omvårdnad och allt vad hus innebär. Men det är inte det som det här inlägget handlar om.
Det handlar om att ibland är det bara så skönt att få bestämma själv.
Hur känner ni?
Hur gör ni där hemma alla fina människor?
Skriver ni listor till varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar