Hej en timme på gymmet

Jag har verkligen inte varit på gymmet sen i början på juni. Fatta att det nästan är fyra månader sen. Ja, att jag inte varit på gymmet på fyra månader är inte så häpnadsväckande vill jag påpeka. Det som känns konstigt är att det känns som om det vore igår. Som om det var igår jag planerade ochbpackade för en semester i Sverige på 7 veckor.   Och Två av dessa månader har jag alltså haft gymkortet "on hold" då jag befann mig i Sverige.

Sedan kom jag tillbaka till Tallinn. Packade träningsväskan. Och så har den sett ut. Packad. Sedan den 1 september. Bra jobbat!

Men att det ska vara så himla trögt att komma iväg. Hur svårt kan det vara?

Ursäkter för att det inte "gick att träna just idag" är jag för närvarande expert på.

Den packade väskan stod först i hallen och retades. Efter ett par veckor hade jag tröttnat på att hela tiden se den stå där, så för att slippa se eländet varje morgon så tog jag med den in i bilen. Med tanken att jag skulle kunna åka till gymmet direkt efter lämningen på morgonen. Som aldrig liksom hände.

Men idag! Förkylningen är ute ur systemet. Hittade ingen ursäkt som passade what so ever. Tog på mig träningskläderna direkt på morgonen och drog iväg.

Väl på plats så såg jag faktiskt att samma människor sen i våras håller på. Med nya frisyrer bara. 

Under en timme på gymmet så ser man ganska mycket. Med stor faschination tittar och lär jag mig av andra utövare som finns. Hur spendera en timme på gymmet är ju klart olika och helt upp till var och en.

 Nån pratar i telefonen hela tiden, samtidigt som den går från maskin till maskin.  Nån vankar runt hela anläggningen utan att använda en enda maskin eller vikt. Nån kollar sig i spegeln. Några står och pratar med varandra under hela tiden.

Och så finns de som verkligen tränar så att svetten lackar. 

Tack för den här gången!

Nu är jag hemma och tagit en ducsh. Kunde knappt få upp armarna över huvudet och tvätta håret. 

 Hej darriga armar och träningsvärk!