Hoppas Gud bara luras en smula

Stora sonen och pappa gick upp i ottan, typ 06.00 för att göra sig klara för avfärd till Viljandi. Två timmars bilresa från Tallinn. Sonen skulle åka med sina lagkompisar i deras buss och pappa tog sin bil för att vara med och kolla in sista seriematchen för säsongen.
Temperaturen var -6 när de drog i morse.
Jag och lillebror tog oss en rejäl sovmorgon med en låååång härlig frukost på det.
Hur mysigt? Otroligt mysigt.

Sedan tänkte vi ta Lilla Vit ut på lite ärenden.
Startade motorn i garaget och rullade sakta ut. Väl ute på gatan utanför huset gick det bra. Men herregud sen då?
Med mina sommarsulor ska man ju inte vara ute i trafiken en sån här dag. Helt galet så jäkla halt det var. Med min egen son bredvid mig och till alla andras säkerhet ute på vägarna var det bara att vända om. Hemåt.

För er som vet var vi bor så kan jag tala om att vi kom till Utemuseet. Sen kom vi inte längre. Det är ju oändligt vackert ute. Men så livsfarligt.

Får hålla mig till att promenera istället. Tills nån har skiftat däck.

Nej, hoppas att Gud bara har lurats lite. Så här vackert önskar jag att det är i december. Inte i oktober. Jag vill liksom inte ha december i oktober. Och framför allt inte från oktober - mars.