Underbara prat.

Tio minus grader hindrade inte en dalkulla och en Tallinn-bo att göra stan idag.
På med långkalsingar samt täckbyxor och mössor och vantar så var vi redo.

När vi hade parkerat Volvon tog vi en promenad in mot murarna.

Det var så lite folk ute så man nästan kunde tro att vi hade hyrt hela stället för att få vara för oss själva en liten stund. Men det hade vi ju inte gjort såklart.  

Det kan ha varit så lite folk för att det var bitande kallt och alla hade förnuftet att hålla sig inomhus. 

Utom vi. 

Vi knallade på. 

Det kan även ha varit så att alla människor var i den ryska gamla kyrkan med alla löktornen. För där var det otroligt med människor. Både invändigt och utvändigt. Det var helt enkelt kö för att ta sig in och kö för att ta sig ut. 

Jag trängde mig in lite granna och hann se att det förmodligen var en begravning innan jag kände att det var dags att ta mig ut igen. 

Uppe på Tompea Hill brukar det vara fullt med turister på utsiktsplatserna. Men inte idag.

Jukkasjärvi eller Tallinn

Efter en stund blev vi lite fikasugna. Vi tog oss till Pierres Choccolate. Beställde varsin Latte och så tänkte vi dela på en choklad kaka. Servitören luktade sprit och vi trodde att han nog  hade varit och nallat lite på alla champagnepraliner i hyllan. Men det visade sig att han hade kommit direkt till jobbet från en natt som visst aldrig hade tagit slut.

På väg ner från Tompea Hill vandrade vi mot Rådhustorget. Fortfarande väldigt lite folk på stan.

De tappra damerna som står vid muren och säljer sina hemstickade alster såsom vantar, mössor och tröjor blev av med ett av sina hantverk då Tesse köpte ett par svarta fina vantar för 15 euro.

En c-vitamin bomb på tallriken.

På vägen till bilen tog jag med Tesse till min favvolunchrestaurang, Chateau.

Ett ställe dit inga vanliga turister går. För de skulle aldrig gå ner för den trappa som leder in till denna lokal i källaren som inte syns från markplan.

Fräsch och krispig sallad.

Timmarna har gått. Vi har hunnit äta en måltid till. 

Man kan nästan tro att vi bara har ätit. Men mellan alla tuggorna har vi även hunnit med att prata en hel del också. Och skratta. 

Det är ju underbart det här att prata.