Äntligen - tennis!

Det tog tid!
Men nu fasen hände det.
Första tennisträningen sen.....ja, typ augusti förra året.

Taggad till tänderna satte jag på mig träningskläderna redan på morgonen. Packade min väska med ombyte för att kunna duscha efteråt.

Måste ha varit så fokuserad på bara min träningsväska för jag glömde totalt att ta med mig min handväska. Där pengar till banhyra samt till tränaren fanns.

Jaja, det upptäckte jag inte förrän senare iallafall.

Så laddade vi var, jag och Nina. Eller iallafall jag. Med mitt födelsedagsrack och allt var jag redo att ta mig an banan med hull och hår.

Men vad händer?
Tränaren dyker fan inte upp. Vi var skapligt lugna fram till 09.14. En kvart kan man ju vara sen liksom. Vi började gå runt banan för att se om det kanske låg nån gammal sliten boll och skräpade. Vi kollade i papperkorgarna. Men icke.
Och tränaren kom inte.

När vi insåg att han aldrig skulle hedra oss med sin närvaro så knallade Nina till damen i receptionen för att fråga om det kanske eventuellt fanns en hink med gamla bollar som vi kunde låna.

Det fanns det. Tack för det.

Nu kunde vi iallafall börja bolla lite med varandra.
Och det var så roligt!!

Vi kunde minsann utan tränare.
Som vi slog. Som vi gjorde av med bollar. Men det gjorde ju inget. Vi hade ju en hel hink liksom.

Och Nina, hon var så fantastisk bra på att lägga fina stopbollar som landade precis vid nätet på min sida. Jösses vad jag fick springa!

Sedan fick hon betala eftersom min plånbok låg hemma i hallen så fint och retades.

Den lilla banan 

Nätet på sidorna av banan var ju tur att de fanns.

Här stod vi och väntade på både bollar och tränare.

Men alltid lär man sig nåt. Och vad lärde vi oss av denna lektion då? Jo minsann. Att nästa gång tar vi med oss egna bollar. De tar ju inte så himla mycket plats i rackfodralet egentligen. 

Måste helt enkelt ut och köpa mig egna rör med bollar. Roligt!

Nu plötsligt fick jag höra av min ödmjuke man att jag inte alls behöver köpa nya bollar.
"Det ligger åtta rör med bollar i garaget som du kan ta - de är för dåliga för mig, men för dig passar dem perfekt."
Underbart sagt. Jag skrattar högt fortfarande. Tack snälla. Det är kärlek det.