Åter irrat runt

Ett årsbokslut av 2012 borde ju vara på sin plats just här och just nu.
Men jag vet inte riktigt. Var jag liksom ska börja.

Det händer så mycket och tiden har gått så fort så jag har svårt att skilja på när saker och ting egentligen hände. Därför är ju denna blogg ett fantastiskt verktyg för mig sedan. När jag har lust att läsa tillbaka. På vad som hände.

Så jag skiter helt enkelt i att boksluta året. Läser inläggen under 2012 istället.

Trots mina ett och ett halvt år här i Tallinn har jag långt ifrån lärt mig att hitta överallt. Däremot är jag otroligt duktig numera att åka runt. Runt och åter runt. Tills jag hittar. Jag är inte rädd för att åka vilse. Fram kommer jag alltid. Man vet inte riktigt när och hur bara. Lite svettigt blir det dock när en tid finns att passa.

Som idag.
Calle hade tid hos tandläkaren klockan 15.00. Tandläkaren skulle ligga på en viss gata, Sütiste Tee, och jag kollade på kartan var den låg. Ok, inte långt ifrån Mc Donalds och Statoil i en viss korsning. Det skulle bara vara att ta höger där och sen hitta den rätta gatan.

Upp vänster i den andra  korsningen och sen hitta nummer 17. Lätt som en plätt. Icke.
Det sköna i kråksången är att Calle och jag tillsammans numera är rutinerade på att just "åkaruntförattsevarduhamnar".

Jag körde och körde. Calle satt bredvid och hade i uppdrag att kolla alla vägskyltar. Som han utförde galant. Han hittade nummer 18 och nummer 19. Men inte nummer 17.
Svänga lite här, vända lite där och sen tillbaka för att göra ett nytt försök.
Där jag hade lust att svänga vänster var det avstängt för ett stort bygge.
Men eftersom 18 och 19 låg där så borde ju 17 ligga i närheten iallafall.
Vi chansade och ställde bilen lite sådär som alla gör i Tallinn. Med halva bilen på trottoaren och halva bilen på vägen. Mötte en ryss som var ute med sin hund. Frågade om han snackade engelska. Men nej, det gjorde han inte.

han förstpd när jag visade nummer 17 på mitt papper och han visade med sina händer upp sex fingrar och sen gjorde han en nolla mellan tumme och pekfingret.
Jag fattade direkt att vi skulle gå runt bygget ca 60 meter.

Sagt och gjort.
Runt bygget och sedan stod det nummer 17 på en byggnad.
Klart.

Bara man betalar känns det som om man kan stå lite var som helst.

Det var inte världslätt att hitta hit, kan man säga.