En av mammorna på skolan har ont i sin nacke. Jag erbjöd mig att hjälpa henne och nu har hon varit här.
Hon kom vid 11. Jag tog hennes jacka och hängde in den i garderoben. Då ringde hennes telefon. Hon svarade såklart och pratade på sitt hemspråk, ryska.
Och nu för tiden regerar jag inte ens längre. Det bara är så. Att nån pratar ryska i mitt hem. Inga konstigheter.
Likadant i morse. När jag hade lämnat killarna i skolan och var på väg hem ringde min telefon. Det var G4S, larmcentralen. Larmet hade gått hemma hos oss och det stod nu en vaktbil utanför vårt hus.
Han hade inte tillåtelse att gå in utan var tvungen att vänta på mig.
Jag ringde maken som i sin tur tog kontakt med Rimis security chef.
Jag kom hem och möttes av en en G4S bil utanför. När han såg att jag kom så klev han ut ur sin bil. En kille i sina bästa år, typ 20. Vad skulle han kunnat ha gjort om det hade varit skarpt läge, hann jag tänka. Jag släppte in honom och vi började prata. Det gick inte. Jag ringde Rimis security chef och lämnade över luren. De pratade med varandra. På ryska. Som numera är helt vanligt i mitt liv.
Och det var så roligt att iakkta denna yngling. Medan han stod där bredbent i sin vaktuniform kollade han in sig själv i våra stora fönster under hela samtalet. Han vände och vred på sig och hade hela tiden blicken fäst i fönstret. Så nöjd han verkade vara. Gulligt.
Nu var det falskt alarm så han kunde åka iväg till nästa hus där larmet hade gått.
 |
| En hall nånstans i Tallinn |
Fotbollar, underställ, reflexvästar, fotbollsskor, shorts, strumpor, påsar och en handväska mitt på golvet. Det är livet det.
Häromdagen låg det ett brev i lådan. Med en spännande avsändare på baksidan. "Royal Hunting".
En inbjudan till en "Kunglig Hovjakt". Ett event som finns för att hedra och kanske hylla den svenska gamle kungen Karl VII som har satt stora avtryck här i Estland.
Ingen av oss ska dock följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar