Totalt bortfintad!

Ja, vad säger man?

Finns bara ett ord som passar just nu. Kanske två. Världsklass!! Hysenklass!!

Vi har verkligen världens bästa vänner.

Igårkväll, fredag, så skulle vi hem till Hedbergs på middag.Trodde vi. Tjena! Det blev rätt sen´t för killarnas match i Mjölby ville aldrig ta slut.

Så vid halv nio på kvällen plingade vi på hemma hos dem. Ingen öppnade. Vi kände på dörren och den var öppen så vi helt sonika gick in. Då kom Karin.

-" Nu ska ni få lite att dricka och så sen ska vi dra vidare till ett annat ställe."

Jag kikade in i deras vardagsrum och såg ju att bordet inte var dukat. Och ingen annan i famiuljen hemma.

Kanske blir en pizza på Venus, hann jag tänka lite flyktigt. Eftersom det var så sent.

HUr som helst. Jag hade tänkt köra för det regnade. Vi satte oss alla fem i bilen. Karin bara sa höger eller vänster.

Och när vi kom över bron och jag såg alla cyklar, bilar, killar på fotbollsplan, människor som grillade nere vid klubbstugan så kunde jag inte hålla mig!

 Tårarna kom utan nån som helst förvarning!

Jag hade utan att överdriva ståpäls på hela kroppen.

Vi klev ut ur bilen och gick ner mot Cloettavallen.

Herregud!

Nån sa till mig att det var 60 personer. Både vuxna och barn och ungdomar, tjejer o killar.

Vi var helt bortfintade. Alla fyra var på läktaren o köpte korv!

Det tog inte många sekunder innan min hand höll i ett glas med rosê. Kramade alla som var där. Kroppen darrade som ett asplöv. Maten var klar och det var bara att gå till bords.

Insåg tidigt att bilen fick stå på parkeringen över natten.

Vilket kalas! Vilken fest! Dans natten lång och jag ville inte att kvällen skulle ta slut.

Första hjälpen!

Första hjälpen kit! Om vi får alldeles tokig hemlängtan när vi sitter "hemma" i Tallinn så får vi öppna locket och läsa alla fina kort som våra vänner har skrivit.   Bara en sån sak.....

Fint som attan!

Jag lovar! Har inte läst en lapp ännu. Ville bara visa hur fint ni har gjort, mina vänner!

Malin & Peter, Karin & Micke får en extra stor kram för hela initiativet och allt jobb och all god mat som ni hade fixat. Och för rosevinet som aldrig sinade. Jag tyckte jag skålade och smuttade mest hela tiden, men nivån i glaset liksom sjönk aldrig.

Tom skjuts hem ordnade ni mitt i natten.

Har allt detta verkligen hänt? Eller har jag bara drömt alltihop?

Vet faktiskt inte riktigt......