Jag o puttern är kompisar

Efter några dagar på Smultronstället är jag helt o hållet utanför världens alla ridåer.
Eller så kan jag lika gärna säga, i min egen bubbla.
Jag har fullständigt tappat allt begrepp vad gäller tid och världsnyheter. Ett tredje världskrig kan ha brutit ut och jag skulle verkligen inte ha en endaste liten aning om det. Jo, kanske förresten. Grannen hade nog hojtat till då.
Dagarna liksom flyter ihop med varandra och t.o.m Calle har glömt vilken dag det är när vi vaknar.

En dag på Söderköpings Golfbana idag. Senast jag höll i en klubba var i höstas och jag spelade upp för det "gröna kortet". Nu var det dags. KLockan 10.50 skulle vi vara på första tee. Oj, så omständigt innan man kom ens dit. Det skulle anmälas att man kommit, det skulle kollas i shopen, det skulle slås på ranchen en stund, det skulle fyllas på vattenflaskor, det skulle bytas skor, handsken skulle på och toaletten besökas.

Väl på tee så tog jag klubban och svingade iväg bollen som om jag aldrig gjort annat. Not!
"Du måste titta på bollen hela tiden!"
Som jag tittade på den där bollen!! Bollen låg så fint kvar där på peggen. Och första tee är ju alltid första tee, och den finns alltid lagd precis onödigt nära ranchen där alla golfproffs står och vrålglor på den stackars människan som ska göra sitt första utslag på hela året. Så är det självklart inte, ingen jävel bryr sig om den lilla människans utspel. Men det kändes så. Då. ( Alla golfare bryr sig egentligen bara om sina egna slag. Visst? )

Äldsta sonen o jag tampades med samma klubbor. Iallafall till hål 8. Sen fick han ha dem för sig själv.

Mitt greenspel var perfekt, sa maken och söner. Riktningen var fantastisk, jag är bara lite för stark så bollen gick rakt över hålen. Och fortsatte lika långt på andra sidan hålet. Och eftersom min riktning på mina slag var så enormt bra och mina medspelares.....kan man säga inte riktigt lika bra så fick jag gå mitt på farway i ensamt majestät när de andra tre spred ut sig så fint och fick leta boll i både ruff och skog.

Men om riktningen var så himla bra, så kan man säga att längden var usel. Nästan lite minigolf känsla faktiskt.
Så i min vandring där mitt på farway , och med känslan av att vara ensam där  :) , så fick jag slå så in i vassen många slag för att vara framme väl i tid när resten hade hittat sina bollar. Därav blev jag caddie de sista 11 hålen.

Och hur lång är egentligen en golfbana?