Twitter, och om varför jag hänger på de sociala medierna

Kollar ju Twitter med jämna mellanrum. Man lär sig en del saker där, kan man säga. Det finns många kloka och galna människor som skriver både fyndigt, roligt, tänkvärt och allvarligt.

"Hån är egentligen den svagares sätt att hålla de svåraste känslorna på armlängds - eller längre - avstånd"

Ett citat från en de jag följer. Tänkvärt, känner jag.

"Tror Johan och Martin har en tung tid framför sig. Vilken media som nu skriver om dem betalar deras debrifing?"

Ett annat tweet som handlade om dessa journalister som släpptes i veckan.

För mig är att följa Twitter ett sätt att hänga med om vad som händer i världen, helt enkelt. Få känna vad det snackas om i kön på Hemköp. Få känna lite om vad det snackas om på läktaren när era barn spelar fotboll.

Eftersom jag inte kan förstå estniska tidningar eller radio eller tv. Eftersom jag inte hör svensk radio eller läser svenska tidningar. Förutom via nätet.

Det känns som om jag lever i en egen liten bubbla. Vet inte vilket liv som är på riktigt. För att slippa känslan av utanförskapär de sociala medierna ett kanonverktyg!